Vid första anblicken är det egentligen ingenting som skiljer det anspråkslösa huset från resten av byggnaderna som ligger hopklämda sida vid sida på Rue Sainte, men när man öppnar den tunga järnporten och stiger in på gården till Casa Honoré avtar allt buller och brus. Plötsligt befinner man sig i en osannolik omgivning, ett glimrande grönt och vitt uterum som utstrålar en mäktig exotism; är man i Marocko, Bali eller Andalusien? Ljuset reflekteras på den höga Bougainvilleatäckta muren som omger den turkosa poolen. Vinden får fritt spelrum i den inhägnade oasen, den virvlar runt bladen i bananpalmen, leker med gardinerna och ger svalkande fläktar för alla som vistas på verandan.
Ödmjukt och med ett leende tar värdparet notis om effekten det magiska stället har på besökare.
Det gamla tryckeriet bytte ägare år 2000 och det tog Annick och Bertrand bara nio månader att färdigställa det som idag är ett spektakulärt och harmoniskt hem. Nio månader för att riva ner taket till rummet där tryckpressen stod och stänga igen en lång korridor för att anlägga en innergård i den gudomliga trädgården. För att bevara minnet av svunna tider valde de material som påminner om den livliga industrin som en gång funnits här; dörr- och fönsterfoder av stål, lackade väggar av asfalt, sandblästrade fönster, putsad betong och små tegelstenar från Toulouse.
På denna hårda konstruktion släppte Annick loss sin fantasi och sina innovativa idéer och lyckades skapa en personlig atmosfär i vart och ett av rummen. Som den uppfinningsrika designern av kläder och möbler i den egna ”Honoré”-kollektionen har hon inga problem med att hänga upp en gigantisk lampa av japanska pappersbollar, hon drar sig inte heller för att klä kontorsstolar i blommigt tyg från Marocko.
Ingenting i huset är bestämt eller standardiserat, stora inbjudande soffor blandas friskt med vintagedesign fyndad på antikaffärer och möbler designade av Annick själv. Färgvalet var också en viktig detalj i inredningen, hon har valt att måla de stora ytorna vita medan svart och grått i kök och vardagsrum skänker en intim känsla. Skuggor från palmerna på gården skyddar mot den starka solen och skickar ett milt klorofyllgrönt ljus av in i alla rum.
Det är uppenbart att mycket ansträngning har lagts på belysningen; korgar, en tjurskalle och gamla filmaffischer har förvandlats till vägglampor och andra improviserade ljuspunkter runt om i huset. Trots att Annick har en livlig fantasi och skyr allt som är konventionellt bemästrar hon verkligen konsten att skapa en rofylld atmosfär. Allt man ser är i harmoni; svart och vitt, naturliga material såsom trä och flätverk, och ett överflöd av växter skänker en sensuell och livfull helhet.
Gemytligt som hemmet är finns det här gott om utrymme för barn och vänner som kommer på besök, allt från det gigantiska köket, där Annick ständigt experimenterar med olika spännande menyer för restaurangen, till den slöa hörnan vid poolen eller vardagsrummet där man kan sitta runt en sprakande brasa de dagar då den kalla Mistralvinden viner runt knutarna. Casa Honoré är verkligen ett trevligt hus att vistas i.
När barnen flyttade ut förvandlades en del av huset till Bed & Breakfast med fyra luxuösa sovrum. Inslag av high tech som platt-tv och luftkonditionering, och charmiga detaljer som taklampor av korg och dekorativa rumsavdelare gör detta lilla hotell till det perfekta stället att slappna av på efter en hektisk dag i Marseille. Besök på smultronställen som le Vieux-Port, Endoume och gatorna i Panierdistriktet är att rekommendera, och avsluta dagen med en läskande cocktail vid poolen på Casa Honoré. Och för den som känner sig sugen erbjuder Annick en fantastisk spanskinspirerad meny på sin restaurang/boutique som ligger vägg i vägg med Casa Honoré. I boutiquen kan man fynda hennes speciella korglampor, sängkläder, handgjorda tallrikar av cederträ och vackra och fantasifulla klänningar ur Annicks egen kollektion. www.casahonore.com
