Omgivet av klippor och en rå medelhavsnatur, är det arkitektritade huset Casa Nuria Amat en stark kontrast till den omkringliggande miljön

Tomten där Casa Nuria Amat nu är beläget, ansågs från början vara olämplig att bygga hus på, kantad av robusta klippor och smala vikar. Men när arkitekten Jordi Garcés, född i Barcelona, för första gången tog dit sin fru Nuria Amat, blev hon genast kär i platsen – och Jordi hade utmaningen framför sig: att bygga ett hem på tomten.

Han hade upptäckt den steniga, tre tusen meter stora platsen som råkade vara till salu, när han var på väg till ett affärsmöte i den närliggande staden Tamariù. Den lilla staden som ligger på den spanska kuststräckan Costa Brava, var tidigare en fiskarby och har idag inte mer än tre hundra invånare.

Många av platserna på sträckan mellan Barcelona och den franska rivieran har blivit något förstörda av stora hotellkomplex och bostadsprojekt, och Jordi ville inte tillföra ännu ett fult bygge till den långa listan

Han kom på en radikal lösning: han skulle, så långt som det bara gick, låta klipporna förbli orörda. Och istället för att designa ett hus som skulle förenas med landskapet, skapade han en motpol till naturen: två kuber vars framsidor möts i en L-form.

– Klipporna är figurativa och huset är mer abstrakt. Istället för att tävla med varandra, har de motsatta elementen bildat ett förbund, förklarar han.

Från vägen som leder mot det, ser hemmet med sin boyta på 450 kvadratmeter nästan oansenligt ut. Varken dess storlek eller dess spektakulära utsikter kan uppskattas på håll. Jordi har med sin skicklighet och sin fingertoppskänsla “planterat” två flervåningskuber direkt i klipporna, så att de ser ut att växa ut från marken.

Efter att man lämnat vägen korsar man en liten gård, och kommer sedan fram till den första strukturen som består av ett enda rum.

Kubens två kortare väggar utgörs helt av fönster, som gör det möjligt att endast kunna se ut i en riktning: rakt fram. När man kliver in i denna del av byggnaden från framsidan, befinner man sig i ett fönsterkantat galleri som svämmar över av ljus. Härifrån leder en trappa ner till köket, som går att nå från båda byggnaderna. På detta våningsplan finns även vardagsrum och matrum, och en trappa som förbinder de olika våningarna. I de ljusa rummen, som liknar passager i ett modernt museum, lyser dekorativa detaljer såsom tavlor och skulpturer, med sin frånvaro.

Istället får fönstrena agera ramar till sagolika utsikter över husets naturomgivning. I öst ser man branta klippor och det vidsträckta Medelhavet, och i väst en terrass med en klippa som ser ut att vara på väg att ta sig in i huset – den utgör en gränslinje och blir också ett naturligt skydd mot nyfikna ögon.

– Ett av mina största bekymmer var avskildheten. Här har vi fantastiska utsikter men vi är samtidigt ur siktet för närliggade hus, trots att de ligger väldigt nära oss, berättar Jordi.

De två kuberna har totalt fyra våningar som alla är helt avskilda och har egen terrass.

Jordi har även lyckats utvidga denna princip till den lilla badplatsen vid havet, som ligger hundra meter nedanför huset. Skarpa trappsteg och plattformer är inbyggda vid klippan och lite dolda för ögat.

Barcelonaparet bor i huset under sommarmånaderna och spenderar också många helger här, i första hand för att få en paus från storstaden och koppla av. Avståndet från den katalanska huvudstaden till den lugna småstaden Tamariù är ungefär 80 kilometer.

Det enda ljudet som hörs i hemmet är svaga dån från vågorna nedanför klipporna, och tjutande från måsarna högt uppe i skyn.

Även fast husen är väldigt rymliga, har besökaren en känsla av att befinna sig på en segelbåt.

– Det var min avsikt, förklarar Jordi. Huset är som en båt som strandat på klipporna, som också håller det kvar på plats. Dock har de även åsamkat en del skada på byggnaden.

Den här idéen återspeglas i sovrummen på nedervåningen. Här ser en skarp klippa ut att ha sprängs in i rummet och skapar intrycket av att ha rivit upp ett stort hål i skrovet av “båten”. Klippan blir som en del av väggen. Mot den här fornåldriga bakgrunden ligger ett fristående badkar, bara tre steg ifrån sängen. Det är placerat så att personen som ligger i det endast kan se det blåa: den blå himmlen och det blå havet.

Jordi har använt sig av den marina inspirationen även i hemmets inredning. Trappuppgångar, räcken och fönsterramar är gjorda av aluminium och andra material som ofta använts för båtars inredning. De övriga inredningsteman överlämnade Jordi till sin partner, med untantag för vardagsrumsbordet och terrassmöblerna – dessa är hans egen design.

Hemmet bjuder på naturens bästa gåvor, och en avkopplande atmosfär där man verkligen får vila ut.
Jordi trivs så bra på sin “båt” att han ibland stannar där i dagar, utan att sätta en fot på land. Istället låter han sig bara driva iväg med strömmen.