Luftig och ljus design

Den gamla mjölkbutiken från 30-talet hade sett bättre dagar när Andrejs Legzdins köpte huset. Inspirerad av högteknologi och ultralätta flygplan klädde Andrejs huset i vita sandwichelement avsedda för fryshus. Resultatet blev ett modernt funkishus med låg energiförbrukning.

Den numera pensionerade konstfacksprofessorn Andrejs Legzdins har hela sitt liv experimenterat inom arkitekturen. Inspirerad av fågelben och ultralätta flygplan byggde han möbler i kompositmaterial och experimenterade med hopfällbara hus på Konstfack på 70- och 80-talen. När en havsörn oväntat dyker upp utanför det stora fönstret i villan i Mälarhöjden drar han snabbt fram en kikare.
– Titta, titta! Ser du vad bra det är med sådana här stora fönster!

Härifrån har man en fantastisk panoramavy över Mälaren och in mot Stockholm. Glaset går över ett helt hörn i sann funkisanda. Bara en tunn stolpe i stål bryter vyn i hörnet.
– I det här hörnet låg butikens mejerilager. Det såg bedrövligt ut när vi köpte den här kåken, men jag såg potentialen. Tittade man på ritningarna såg man att det bara fanns en hjärtvägg i mitten av huset, berättar Andrejs Legzdins.

Huset byggdes samma år som funkisen föddes, 1930. Men den tjänade till en början som mjölk-, kött- och speceributik i tre skilda avdelningar och hade varit gipsverkstad när Andrejs Legzdins kom hit.

Det första han gjorde var att öppna upp planlösningen och ta upp större fönster.
Hörnfönstret har han tagit upp, och de stora skyltfönstren mot gatan blev ännu större.

– Min fru gillade inte insynen och ville hela tiden dra för gardinerna. Då kom jag på att ett växthus av kanalplast utanför kunde vara en mycket bra lösning.
Växthuset släpper in ljus men skyddar från insyn. Dessutom skapar det en bättre klimatzon närmast huset och fungerar som ytterligare isolering. Det gör även de vita plåtklädda sandwich-element som Andrejs låtit klä hela fasaden med.

– Det var både en estetisk fråga och en ekonomisk. Fasaden hade puts som rasade av och vi hade inte mycket pengar att lägga på renoveringen när vi köpte huset 1970, berättar han.
Lösningen blev lätta vita KI-element, mest använda i fryshus för sina goda isoleringsvärden.

– Jag hade jobbat med sådana här element när vi experimenterat med växthus på Alnarp, så jag kände till materialet. Det isolerar bra och är så lätt att jag kunde hantera och montera det själv.
Paret Legzdins har på gamla dar delat huset i två delar. Övervåningen byggdes om och har blivit en egen lägenhet på fyra rum för sonen och hans familj, och nedervåningen som de förfogar över själva är en trerummare på 125 kvadratmeter. Där har de allt de behöver och det är trevligt med närheten till resten av familjen.

Köket är ett spännande rum med sina ovanliga former och material. En njurformad bardisk är monterad tillsammans med marmorskivor som fanns tillgängliga i den gamla butiken och ett stilistiskt rör av blank plåt, placerad mitt i skivan, leder bort röken från en braskamin som vetter mot matbordet och som ger mycket effektiv värme. De böjda skivorna i plåt som täcker utrymmet mellan disken och golvet är precis lagom blanka för att fånga upp ljuset från fönstren och gör köket än mer upplyst. Skivorna låg och skräpade i Andrejs ateljé och kom till perfekt användning i det här köket. Stolarna runt bordet kommer från Andrejs gamla kontor och är designade av Yrjö Kukapuro:
– De är så otroligt bekväma för att man kan vippa i dem, säger han glatt.

Andrejs berättar om musikintresset som har funnits med ända sedan Konstfacktiden. De var ett gäng som bildade en liten grupp där han själv var med och spelade saxofon.
En annan kille spelade trumpet och en tredje tuba. Det började i liten skala, och då fler visade sig intresserade lyckades de få till många trevliga spelaftnar. Nu för tiden försöker de få barnbarnen intresserade av musik, men då är det förstås elgitarrer som gäller. Pianot som införskaffades för ett antal år sedan var i bedrövligt skick med flagnande svart färg och lite brännmärken. Det passade verkligen inte mot det vita golvet så med hjälp av en plexiglasskiva och spegelfilm lyckades Andrejs få fason på det, skivan som satt undertill var förstörd och när den avlägsnades förvandlades utrymmet till en praktisk avlastningsyta. Nu händer det att hans fru spelar en och annan trudelutt:
– Det är hon som är pianisten i familjen.

Själv älskar han saxofoner och har samlat olika varianter av instrumentet i flera år. I Riga har han lyckats komma över flera stycken och är stolt över att de alla, med undantag av en, fungerar:
– Jag tycker verkligen om att spela men det händer inte så ofta eftersom jag helst vill ha någon att spela med, och just nu finns det ingen i min omgivning som kan eller vill.

Andrejs Legzdins är utbildad möbelformgivare och inredningsarkitekt, men har under hela sin karriär arbetat och experimenterat inom arkitekturen. På 70-talet när hans kollegor red på den gröna vågen intresserade sig Andrejs mer för high-tech och uppmärksammades bland annat för sina experiment med hopfällbara hus. En av hans stora inspirationskällor till det och det egna husets ombyggnad var arkitekten Buckminster Fuller, som redan på 30-talet engagerade sig i miljöfrågor inom arkitekturen.

Ursprungligen planerade Andrejs en kupol uppe på taket, där man skulle kunna sitta och njuta av såväl sol som utsikt. Den förverkligades dock aldrig. I stället försågs taket med solfångare.

Och utsikten njuter man av från det stora panoramafönstret.