Den gamla mjölkbutiken fran 30-talet hade sett bättre dagar när Andrejs Legzdins köpte huset. Inspirerad av högteknologi och ultralätta flygplan klädde Andrejs huset i vita sandwichelement avsedda för fryshus. Resultatet blev ett modernt funkishus med lag energiförbrukning

Den numera pensionerade konstfacksprofessorn Andrejs Legzdins har hela sitt liv experimenterat inom arkitekturen. Inspirerad av fagelben och ultralätta flygplan byggde han möbler i kompositmaterial och experimenterade med hopfällbara hus pa Konstfack pa 70- och 80-talen. När en havsörn oväntat dyker upp utanför det stora fönstret i villan i Mälarhöjden drar han snabbt fram en kikare.
– Titta, titta! Ser du vad bra det är med sadana här stora fönster!

Härifran har man en fantastisk panoramavy över Mälaren och in mot Stockholm. Glaset gar över ett helt hörn i sann funkisanda. Bara en tunn stolpe i stal bryter vyn i hörnet.
– I det här hörnet lag butikens mejerilager. Det sag bedrövligt ut när vi köpte den här kaken, men jag sag potentialen. Tittade man pa ritningarna sag man att det bara fanns en hjärtvägg i mitten av huset, berättar Andrejs Legzdins.

Huset byggdes samma ar som funkisen föddes, 1930. Men den tjänade till en början som mjölk-, kött- och speceributik i tre skilda avdelningar och hade varit gipsverkstad när Andrejs Legzdins kom hit.Det första han gjorde var att öppna upp planlösningen och ta upp större fönster.
Hörnfönstret har han tagit upp, och de stora skyltfönstren mot gatan blev ännu större.

– Min fru gillade inte insynen och ville hela tiden dra för gardinerna. Da kom jag pa att ett växthus av kanalplast utanför kunde vara en mycket bra lösning.
Växthuset släpper in ljus men skyddar fran insyn. Dessutom skapar det en bättre klimatzon närmast huset och fungerar som ytterligare isolering. Det gör även de vita platklädda sandwich-element som Andrejs latit klä hela fasaden med.

– Det var bade en estetisk fraga och en ekonomisk. Fasaden hade puts som rasade av och vi hade inte mycket pengar att lägga pa renoveringen när vi köpte huset 1970, berättar han.
Lösningen blev lätta vita KI-element, mest använda i fryshus för sina goda isoleringsvärden.

– Jag hade jobbat med sadana här element när vi experimenterat med växthus pa Alnarp, sa jag kände till materialet. Det isolerar bra och är sa lätt att jag kunde hantera och montera det själv.
Paret Legzdins har pa gamla dar delat huset i tva delar. Övervaningen byggdes om och har blivit en egen lägenhet pa fyra rum för sonen och hans familj, och nedervaningen som de förfogar över själva är en trerummare pa 125 kvadratmeter. Där har de allt de behöver och det är trevligt med närheten till resten av familjen.

Köket är ett spännande rum med sina ovanliga former och material. En njurformad bardisk är monterad tillsammans med marmorskivor som fanns tillgängliga i den gamla butiken och ett stilistiskt rör av blank plat, placerad mitt i skivan, leder bort röken fran en braskamin som vetter mot matbordet och som ger mycket effektiv värme. De böjda skivorna i plat som täcker utrymmet mellan disken och golvet är precis lagom blanka för att fanga upp ljuset fran fönstren och gör köket än mer upplyst. Skivorna lag och skräpade i Andrejs ateljé och kom till perfekt användning i det här köket. Stolarna runt bordet kommer fran Andrejs gamla kontor och är designade av Yrjö Kukapuro:
– De är sa otroligt bekväma för att man kan vippa i dem, säger han glatt.

Andrejs berättar om musikintresset som har funnits med ända sedan Konstfacktiden. De var ett gäng som bildade en liten grupp där han själv var med och spelade saxofon.
En annan kille spelade trumpet och en tredje tuba. Det började i liten skala, och da fler visade sig intresserade lyckades de fa till manga trevliga spelaftnar. Nu för tiden försöker de fa barnbarnen intresserade av musik, men da är det förstas elgitarrer som gäller. Pianot som införskaffades för ett antal ar sedan var i bedrövligt skick med flagnande svart färg och lite brännmärken. Det passade verkligen inte mot det vita golvet sa med hjälp av en plexiglasskiva och spegelfilm lyckades Andrejs fa fason pa det, skivan som satt undertill var förstörd och när den avlägsnades förvandlades utrymmet till en praktisk avlastningsyta. Nu händer det att hans fru spelar en och annan trudelutt:
– Det är hon som är pianisten i familjen.

Själv älskar han saxofoner och har samlat olika varianter av instrumentet i flera ar. I Riga har han lyckats komma över flera stycken och är stolt över att de alla, med undantag av en, fungerar:
– Jag tycker verkligen om att spela men det händer inte sa ofta eftersom jag helst vill ha nagon att spela med, och just nu finns det ingen i min omgivning som kan eller vill.

Andrejs Legzdins är utbildad möbelformgivare och inredningsarkitekt, men har under hela sin karriär arbetat och experimenterat inom arkitekturen. Pa 70-talet när hans kollegor red pa den gröna vagen intresserade sig Andrejs mer för high-tech och uppmärksammades bland annat för sina experiment med hopfällbara hus. En av hans stora inspirationskällor till det och det egna husets ombyggnad var arkitekten Buckminster Fuller, som redan pa 30-talet engagerade sig i miljöfragor inom arkitekturen.

Ursprungligen planerade Andrejs en kupol uppe pa taket, där man skulle kunna sitta och njuta av saväl sol som utsikt. Den förverkligades dock aldrig. I stället försags taket med solfangare.

Och utsikten njuter man av fran det stora panoramafönstret.