Demetrio Zanetti är en van designsamlare. I hans showroom samsas världens mest åtrovärda designobjekt och han har fyllt sitt hem med lika många pärlor från olika tidsepoker. Klassiker och retromöbler är samlade i ett ljust och öppet hem.

Femtioettårige Demetrio Zanetti bor i en lägenhet som han har fyllt med sina favoritdesignobjekt. För honom är det ren njutning att sköta om möblerna, damma av dem, eller bara flytta om dem lite. Han inspireras av deras material och former och minns precis när och var han köpte varje objekt.

Fastän han har ägt sin 50-tals lampa av Gabriel Rispal i åratal får han än idag samma rus varje gång han ser den.
Känslan är densamma som för tio år sedan när han köpte den i Frankrike.

– Ibland får jag för mig att jag tycker mer om föremål än om människor, skämtar han samtidigt som han stryker fingrarna över den bruna läderdivanen och försvinner bort i tankarna.

Demetrio bor i den schweiziska staden Lugano. Han jobbar som vintagehandlare och äger en av de mest omfattande samlingarna av 1900-tals design, som säljs på demosmobilia.ch. Han har fler än 3 500 föremål – var och en är katalogiserad och arkiverad – och är stolt ägare till över 1 300 kvadratmeter fyllda med lampor, stolar, soffor och sidobord, daterade mellan 1930 – och 1980-talet.

Några av de allra finaste objekten hamnar i hans egen lägenhet, men den största delen finns i hans showroom. Han har omvandlat den gamla dryckesfabriken vid Chiasso-Comos järnvägslinje till en vit kub. Här samsas välkända stolar och soffor av Eames, Beuer, Wegner och van der Rohe, med bord av Saarinen och Nelson, och rariteter som Bernard Rancillacs “Elephant Chair”. De är arrangerade i vackra stileben där varje föremåls egna karaktär får komma fram.

Kunder från hela Europa flockas i showroomet och inköpare från andra kontinenter kan göra sina beställningar på nätet. Flera gånger per år anordnar Demetrio utställningar med speciella teman. Showroomet har blivit stor succé. Men inget av det hade varit möjligt om han inte hade blivit så förtjust i just samlandet.

För över tjugo år sedan gick han in i en vintagebutik i Zürich med en Bauhausvas under armen, fullt ovetande om att det skulle förändra hans liv för alltid.

Innan dess hade han studerat teater och film och hade i flera år jobbat som skådespelare, men försörjde sig även på att restaurera möbler.

– Jag brukade spendera mina helger med att vandra runt på marknader och ibland köpte jag småsaker som jag tyckte om, minns han.

– När jag tog med mig vasen till vintagebutiken så var det mest för skojs skull, fortsätter han.

– När butiksägaren köpte den från mig utan att ens tveka blev jag helt chockad. Men det väckte också jägarinstinkten i mig.

Till en början höll han sig till små lampor och mindre föremål som han la ut till försäljning med hjälp av polaroidbilder. Men kort därefter började han även sälja möbler och byggde snabbt upp en kundbas i Schweitz och Italien.
– Jag älskar att köpa ett objekt, ta med mig det hem, eventuellt reparera det, katalogisera och sätta ett pris på det, erkänner han och tillägger.

– Försäljningsögonblicket är egentligen den minst spektakulära delen av jobbet.

Hans två lagerlokaler är fyllda till taket. Fler gånger i månaden dammar han och hans assistent Christian av hundratals vintageföremål och möbler. De sopar också golven och polerar alla ytor. Varje liten vrå av lokalen ska hållas fläckfri.

Och det viktigaste av allt: även den mest anspråkslösa lampan får ta plats och syns alltid väl.

Demetrio tycker att ett föremåls värde inte sitter i dess pris utan i dess unika natur.

– Jag har fyra syskon. Min familj levde sparsamt och vårt hus var fullt av billiga och fula saker, berättar han.

Men det var då. Idag kan han njuta av att vara omgiven av vackra och unika föremål.

Sin lägenhet i centrala Lugano har han inrett med stor omsorg. Gäster som kommer möts av en Tom Dixon stol, en kinesisk målning och en taklampa från 60-talet. En stor taklampa från Prisco&Prisco hänger över matsalsbordet från Cappellini, omgivet att Tulip-stolar av Eero Saarinen. Föremål i samma färgskala kompletterar varandra på ett diskret sätt.

Demetrio hanterar alla nya designobjekt på ett nästintill religiöst sätt. Ibland får de vara en stund i hans lägenhet, innan de förflyttas till showroomet och läggs ut till försäljning. Vissa objekt får dock stanna i lägenheten för alltid. Ett sådant exempel är, utöver 50-tals Rispallampan, den vita Sarfattilampan som står på byrån i vardagsrummet. Den skulle han aldrig skiljas ifrån. Inte för några pengar i världen.