Ida Pyk kan förutom Årets Rookie 2010 skriva modell, bloggare, modedesigner och journalist på sitt CV. Denna trendmedvetna mångsysslare delar sin tid mellan Stockholm och Paris, och ger oss här sina bästa shopping - och besökstips i de vackra storstäderna.

Om man dyker upp på röda mattan på en stor modegala, där pressen är samlad, i en klänning med trycket “I Fucked Kleerup” på, ja då får man nog räkna med att dra till sig uppmärksamhet. Men att det skulle bli sådant otroligt stå hej hade inte ens föremålet för uppmärksamheten, Ida Pyk, räknat med.

– Det var sådan jakt på Kleerup just då, så jag gjorde klänningen som en motreaktion på hela mediajakten. Trodde inte att det skulle bli en sådan stor grej av det. Att det man skriver på kläder, enkla små budskap och tankar, skulle uppmärksammas så mycket. Men ord ska alltid vara så snälla. Kärlek och gulligull överallt, på allting. Men när man skriver något annat, något som sticker ut, då blir det genast provocerande.

Vi träffar Ida inne i butiken The Grandpa på Södermannagatan bland kläder, böcker och olika fina ting.

– Jag tycker verkligen om den här affären! Mixen av böcker, prylar, kitsch och fina kläder passer mig perfekt, säger Ida lyckligt och förälskar sig i ett par färgglada rullskridskor. 

– De här skulle jag gärna rulla omkring i! Och den här, titta vilken rolig och fin lamm-lampa!

Ett återkommande tema under hela dagens intervju är Idas barnasinne och det går inte att ta miste på att hon verkligen har nära till såväl skratt som bus.

– Jag älskar barn, är sjukt barnslig och min lillasyster Alva, 9 år, är min bästa vän. Hon hade också älskat den här lampan, säger Ida och skrattar.

The Grandpas klädsortiment är inte helt mainstream utan sticker ut med lite udda plagg från olika desigerns. 

På en klädställning inne i butiken hittar vi några av Idas senaste plagg.

– The Grandpa är en av affärerna här i stan som har mina kläder, vilket är jättekul då jag gillar deras urval så mycket. De har bra koll på saker och en skön humor. Perfekt för både snabba presentköp och saker till egna hemmet.

Att vara designer handlar inte bara om att ha bra känsla för form, trender och tyger. Minst lika mycket handlar det om att få in sina kläder på rätt ställen. Och, enligt Ida, att våga ta ut svängarna.

– Jag har själv valt ut de butiker där mina kläder finns. Många kände jag genom mina år som modell, andra visar jag provkollektioner för, skickar pressklipp och look-books. Många verkar tro att det svåra är själva skapandet, men för mig är det den lätta biten. Det krångliga är att få igenom allting. Få trycket rätt på kläderna, hitta rätt knappar, presshantering och det administrativa. Chanel överlever inte på sina kläder utan på sina väskor och parfymer.

Marry Me står tryckt i svart på det vita linnet och vi kommer åter igen in på Ida-ämnet budskap på kläder. 

– Jag är journalist också så jag tycker det är intressant med hur mina budskap kan skapa debatt, känslor och åsikter. Jag skriver inte bara för att provocera, det skulle jag aldrig göra, men att se vilka reaktionerna blir är så klart spännande! Mina uttryck är sådant jag “får till mig” dagligen. Av vänner, i mina tankar och funderingar. Men allting går givetvis inte att ha i tryck. Jag testar mig fram, skissar mycket och gör provtryck.

Ida är klädd i svarta byxor, svart kavaj och blus i grått och vitt, en present från designväninnan Diana Orving, och vi kommer in på vad hon anser om att bära sina egna kläder. 

– Jag har nästan alltid egna kläder på mig, blandat med sådant jag får av designkompisar. Vi brukar byta kläder med varandra! Men den kollektionen som finns i butik har jag arbetat med så länge så den har jag tröttnat på. Det blir att jag klär mig i de plagg som jag jobbar med just nu.

Tittar man på bilder på Ida sticker hon ut med sin speciella “modelliga” stil. Hattar, linnen, korta klänningar och långa, långa smala ben. Själv kallar Ida sin stil för högst personlig och föränderlig.

– Jag har alltid varit medveten om vad jag haft på mig, men min stil ändras hela tiden. Förut var jag mer punkig men nu har jag en lite mer mogen stil. Romantisk 80-tals Blondie skulle man kunna säga!

Efter några klädbutiker hamnar vi ute på Djurgården för en snabbfika på Idas favoritcafé Blå Porten, innan det är dags för dagens höjdpunkt. Liljevalchs Konsthall.

– Jag älskar museum och det här är mitt absoluta favoritmuseum. Min styvfarmor Kerstin Thorvall lärde mig att först går vi och fikar på Blå Porten och sen går vi på Liljevalchs. Museum och bibliotek inspirerar mig och jag försöker gå på båda två så ofta jag hinner. Rosendals på Djurgården är också hur fint som helst.

Det har minst sagt gått i raketfart för Ida vars debutkollektion visades så sent som 2009. Hennes blogg på Elle.se växer sig större och större, butiker efterfrågar hennes kläder och samarbetet med La Redoute går som smort. Men av divalater eller fartblindhet finns inte ett spår. 

Ida är lugn som en filbunke. Men så är hon också uppvuxen på en gård i Haväng, nere vid havet på Österlen. 

– Visst har det gått fort, vilket gör att jag kanske sätter högre mål och nya utmaningar i snabbare takt än vad andra deisgners gör. I början var jag väldigt utforskande men nu är det viktigare med bra material, knappar och detaljer. Jag kommer från en konstnärsfamilj så konst, färg och form har alltid funnits runt mig.

Förutom Österlen är Paris Idas hem, och där är en helg utan brunch på Le Pain Quotidien, ett besök på Musée de la Vie Romantique och promenad genom de trånga grusgångarna i Tuilerierna i det närmaste otänkbart.

– Jag kan vara mig själv i Paris, staden lever och är en skön blandning av vackert och fult. Det är starkare kontraster där än här hemma i Sverige vilket passar mig. Att skratta lite för högt är helt ok i Paris!

Och skratta är något vi gör en hel del inne på Buttericks, ett annat av Idas favoritställen.

– Här skulle jag kunna tillbringa hela dagen! Fantastiska saker, färger och humor. Det är verkligen inspirerande och bara under den lilla tid som vi är här inne kommer jag på idéer till tryck och färgkombinationer, säger Ida och går loss på masker och hattar.

– Jag är mycket som ett stort barn själv. Impulsiv, naiv, älskar att drömma, åka karusell och kasta mig in i saker handlöst.

Idas hem däremot är inte barnsligt utan enkelt, avskalat med små romantiska parisiska inslag som bäst beskrivs med orden “sötdoftande vita rosor”. 

– Det är i alla fall så jag vill att mitt hem ska beskrivas! Jag har en grej för franskt 1800-tal, samt skandinavisk design a 1960-tal och kan följa auktioner online, på till exempel Bukowskis, hur länge som helst. Men mest hittar jag inspiration till hemmet på små franska “brocantes”, små marknader med antika möbler. 

Heltäckningsmattor är däremot ett big no, no och skulle aldrig komma innanför tröskeln.

- Vilken mardröm det är! Tänkt dig en heltäckningsmatta i köket. Det är nog det värsta jag kan tänka mig.