En promenad med en av italiens mest spännande designpersonligheter tar oss till de genuina delarna av Milano. Giulio Cappelini har näsa för talang och stil och har upptäckt flera av dagens stora designers.

Giulio Cappellini, grundare och kreativt ansvarig för varumärket Cappellini, är en av de människor som, med hjälp av sin naturliga begåvning att kunna skapa och förekomma trender, mest har bidragit till att göra italiensk design till vad den är idag. 

Tack vare sitt unika sinne för att hitta nya talanger upptäckte han en lång rad idag etablerade designers; från Jasper Morrison, bröderna Bouroullec, Marc Newson, Tom Dixon, Jean Marie Massaud, Nendo till Marcel Wanders och Christophe Pillet.

Cappellini, född den 3 april 1954, kommenterar sin karaktär, som han menar är helt i linje med sitt stjärntecken.

– Jag är en typisk Vädur på alla sätt, tuff och envis. Jag är mycket målmedveten och är en perfektionist. För mig är det viktigt att arbeta i ett team, där vi alla har det gemensamma målet att uppnå det absolut bästa resultatet. Jag begär alltid det yttersta av mig själv och av mina medarbetare, men försöker samtidigt alltid att motivera och stimulera dem på bästa sätt. En sak som jag inte tolererar är arrogans, något som ofta är ett första symptom på okunnighet.

Cappellini kommer ursprungligen från Brianza, trakten norr Milano, men studerade och bodde många år i Milano, staden som han nyligen flyttat tillbaka till. Eftersom han är på resande fot under större delen av året, uppskattar han mycket de stunder han tillbringar i sitt hem i centrala Milano och det som tillvaron i en storstad har att erbjuda.

 – Jag växte upp i Carugo i Brianza, men i 30-års åldern flyttade jag till Via Solferino i det historiska området Brera i Milano. När jag senare gifte mig var det dags att flytta ut till Brianza igen. Nu när barnen är större föredrar de att bo i Milano och eftersom jag tillbringar så lite tid hemma var det familjen som fick bestämma.

Är du nöjd med att vara tillbaka?

– Milano har alltid varit en intressant och vacker stad, vars största utmaning nu är att kunna utvecklas till en stad med många olika centrum, som skett i t ex London och Paris. 

När jag går omkring i Milano försöker jag uppskatta stadens verkliga identitet. 

Som tur är finns det platser som än idag har kvar sin ursprungliga tjusning.

Kan du ge ett exempel?

– Jag åker gärna till Caffè della Triennale, som är en magisk plats. Däremot tycker jag att centrala Milano hade mycket mer stil på 70-talet.

Var kan man fortfarande hitta genuint milanesiska ställen?

– Runt området Porta Genova och kanalområdet Navigli finns det både många typiska innegårdar, så kallade cortili, och även en mängd verkstäder som tillverkar fint hantverk. I centrum finns den underbara gamla butiken La Lorenzi från 1929 som har specialiserat sig på rakhyvlar. De har även skapat ett litet internt museum med över 3700 exemplar från hela världen! 

Vilken är din favoritrestaurang?

– Jag har för vana att alltid återvända till samma ställen. Oftast blir det restaurangen Le Langhe på Corso Como, där de nu inte längre ens frågar vad jag vill ha. De serverar mig direkt min vanliga tallrik ”Rigatoni” med tomatsås och ”la cotoletta”,  panerad schnitzel, mina två favoriträtter. Jag tycker inte om alltför komplicerad, internationell mat, det s.k. ”nouvelle cuisine”.”

Nämn ett av dina favoritställen?

– Blomsteraffären som ligger på Via Manzoni, på hörnet till Via Montenapoleone. Det är egentligen en liten kiosk som säljer underbara buketter. 

Har inga av dina barn valt att följa i dina fotspår?

– Det verkar inte så. Giovanni går naturvetenskapliga linjen på gymnasiet, Costanza, med en passion för kriminologi, läser juridik och Margherita, som går på högstadiet och älskar klassisk balett, vill gå humanistlinjen. 

Hur ser en typisk dag ut för dig?

– Jag kör Margherita till skolan och sedan åker jag till fabriken i Meda. Om jag i stället blir kvar på kontoret i Milano stannar jag gärna till och tar en tramezzino (liten smörgås) hos Biffi på Corso Magenta, eller hos Sant Ambroeus, två historiska barer. Trots att jag arbetar med framtidens trender är jag något av en traditionalist. Det märks även när det gäller mitt val av hotell. I stället för att boka rum på designhotell föredrar jag att sova på klassiska hotell och äta middag på en genuin trattoria. Här finner man en atmosfär som har mycket mer karaktär jämfört med många moderna designställen, som ofta saknar själ och är alltför stereotypa.

Vilka designer samarbetar du med inför ”Il Salone del Mobile”?

– Jag utvecklar nya produkter med Nendo, Jasper Morrison och bröderna Bourroulec, som jag känner och arbetar med sedan länge, men även med nya kontakter som Doshi Levien.

Vilken är den röda tråden genom den nya kollektionen?

– Att låta materialen i sig själva få stort utrymme. Vi jobbar mycket med kontraster; å ena sidan naturliga former i trä och ull, solida och samtidigt extremt lätta material, å andra sidan med mer flyktiga modeprodukter. Den verkliga trenden idag är att konsumenterna har fria händer att själva mixa produkter som sinsemellan är ytterst olika vad gäller stil, ursprung och material.

– Vår största utmaning, eftersom Cappellini har många unga fans, är att kunna erbjuda en stor fåtölj för mindre än 1000 euros eller en stol, som den Morrison ritat, vacker, välgjord och varaktig som kostar runt 300 euros. 

Designshoppar du själv?

– Jo, och utan förutfattade meningar! Många av mina dricksglas och tallrikar hemma är från Ikea. Jag köper ofta saker på Design Supermarket, på varuhuset Rinascente, där man kan hitta alla sorters föremål från 10 euros till 1000 euros. För att inte tala om det breda utbudet hos Rossana Orlandi där man hittar saker för 30 euros eller sällsynta konstobjekt i begränsad utgåva för 5000 euros. Jag går gärna till ställen där man känner sig hemma, en känsla jag försökt återskapa även i mitt eget showroom.

Hur ser det ut hemma hos dig?

– En mix av Cappelliniprodukter från 50-talet och unika föremål som jag köpt under mina resor runt om i världen, samt en del samtida konst. Jag tycker mycket om keramik och även i det fallet blandar jag gärna föremålen både vad gäller ekonomiskt värde och ursprung.

Finns det andra objekt som du uppskattar?

– Jag älskar bilar. Jag har en gammal Jaguar men jag skulle aldrig köpa en alltför vräkig lyxbil.

Varför inte?

– Lyxbilar är bara ett sätt att visa upp sig på. Om du går en lördag eftermiddag på Via Montenapoleone är gatan full av extravaganta modeller. Därför har jag som firmabil valt en blå Audi, bekväm och pålitlig.

Vilka böcker på ditt sängbord ligger just nu ?

– Allt från designböcker till Kalle Anka tidningar….

Var köper du dina kläder?

– Alla mina kavajer är i stort sett likadana, tillverkade av Caraceni, och de är alla säkert 10-15 år gamla. Tyvärr har den gamla firman köpts upp av Campagna och kvaliteten är inte längre densamma. 

Annars köper jag gärna kläder hos Bardelli på Corso Magenta, som har klassiska modeller och varumärken som Brioni, Attolini och Church.

Du som reser under två tredjedelar av året, händer det att du åker till Sverige?

– Ja, och jag känner mig alltid hemma där. Där finns en stark energi och en mycket hög livskvalitet. Jag har mycket kontakt med svenska designers, som Claesson Koivisto Rune, Pia Wallén och Thomas Sandell. Deras sätt att arbeta på ligger mig väldigt nära eftersom jag delar deras inställning till design, deras känsla för detaljer och respekt för naturliga material.

Hur känns det att ha upptäckt så många designers som idag är världsberömda?

– Med många av dem har jag fortfarande en bra relation. Jag drömmer om att en dag kunna träffa dem allihop tillsammans, det skulle säkert bli över hundra personer. I mitt nästa liv skulle jag kunna bli agent för nya designers, det skulle jag bli rik på!