Genèvesonen Jean-Frederic Dufour älskar sin stad. Familjen har bott här i generationer och med sitt arbete som VD för Zenith klockor är Genève för honom den absolut bästa platsen att bo på.

Genève är en internationell stad med invånare av många nationaliteter och ett stort utbud av alla stora tunga varumärken inom lyxsegmentet. Hit har vi kommit för att träffa Jean-Fredric Dufour, VD för Zenith klockor, en man som kan sin stad och vars familj har rötterna här sedan många generationer tillbaka. Jean-Fredics farfars farfar var den som på 1800-talet löste problemet med testamentet efter den något bisarre greven Brunswick.

En tysk greve, född i England, som flydde sitt land av politiska skäl för att slå sig ner i Genève. Pengar hade han gott om och dessa skänkte han till staden Genève mot att han skulle bli begravd i ett mausoleum, en exakt kopia av ett mausoleum han sett i Verona, på Quai du Mont Blanc mitt på Square des Alpes. Det fanns bara ett problem: underskriften på testamentet var tveksam. Det var där Jean-Fredrics juridiskt bevandrade anfader kom in i bilden.

– Det var trassel med giltigheten i testamentet och min släkting som var jurist  fick i uppdrag att kontrollera den. Han kom fram till att den var korrekt och  staden kunde då bygga både mausoleumet och de kända strandpromenaderna utmed Lac Léman för pengarna Bruswik testamenterat. Och min släkting fick som tack för sin insats en praktfull guldklocka av stadsfullmäktige.

Gèneve grundades under romartiden, blev del av det tysk-romerska riket år 1032 och självständigt 1533. Regimens makt gick åt pipan i samband med franska revolutionen och staden blev fransk men fick tillbaka sin frihet och anslöt sig till Schweiz genom Napoleons hjälp 1813.

Staden ligger i sydvästra Schweiz och är huvudstad i kantonen med samma namn, och är efter Zurich, näst största staden i landet, med 185 524 invånare. Den brer ut sig på bägge sidor av sydvästra delen av Genèvesjön och det vanligaste språket är franska. 

– Har man tur med vädret kan man härifrån se Europas näst högsta berg, Mont Blanc, och ofta ser man människor på gatan med skidor över axeln eftersom Mont Salève ligger nära, säger Jean-Fredric som själv en skicklig skidåkare.

Staden är rik på teatrar och man kan njuta av vacker opera i Grand Téatre. Sommartid pågår många konserter och festivaler och den 11 december varje år firar staden sig själv med en stor stadsfest. 

Jean-Fredric, visar oss Rue du Rhône där alla Schweiziska prestigemärken inom klockindustrin har sina försäljningsställen. Benoit de Gorski, 86 Rue du Rhône, är ett tempel för god smak med elegant skyltning som hänför. 

– Butikens ägare är en respekterad konstsamlare och bjuder gärna sina kunder på en konstupplevelse samtidigt som man tittar på butikens varor. Vi är väldigt stolta över att de valt att sälja Zenith här, säger Jean-Fredric.

Knappt ett kvarter bort visar han oss juvelbutiken Vhernier på 19, Place Longemalle. 

– Detta är min frus favoritdesigner när det gäller juveler. Här finns handgjorda italienska smycken, alla unika i sitt slag beroende på stenarna. Stora spännande former är deras specialitet allt i absolut bästa kvalitet. - Restaurant Roberto på 10 Rue Pierre-Fatio, är Genèves bästa ”italienare”. Den har funnits länge, personalen vårdar stamgästerna och maten är superb. Hit går jag ofta.

Vi väljer dagens risotto. Och medan vi talar om Zeniths stora succé på senaste Baselmässa, beroende på Jean-Fredrics lysande ledning, talar servitrisen om för oss att vi bör äta medan maten är varm – den är så mycket godare då säger hon.

Under måltiden får vi veta att Jean-Fredric kommer från en familj av industrimän. 

– Trädgårdstraktorer och verktyg har varit den tillverkningsindustri familjen sysslat med. Själv valde jag ekonomistudier och finansarbete, men han vantrivdes och gick snart över till klockbranschen, berättar Jean-Fredric. 

Både Chopard och Swatch Group har varit hans arbetsplatser och modellframtagning och produktion kan han på sina fem fingrar. Som mentor och bollplank har han Jean-Claude Biver, legend inom industrin och nu ansvarig och ägare av kultmärket Hublot.

I portföljen visar det sig att Jean-Fredric har flera klockor, några prover på damklockor i guld med läderband presenteras mig. Jag får titta och prova dem - inte fotografera eftersom de ska visas på Baselmässan i slutet av mars. Dock diskuterar vi designen som han anser vara en viktig del av framtagningen av nya klockmodeller. Zenith som genom Jean-Fredrics ledning gått tillbaka till det som man kan kalla företagets DNA, tillverkar mekaniska ur som är automatiska eller manuella. 

– Att ta fram en damklocka med ett riktigt bra verk är min nya ”mission” just nu, säger han. Och de klockor jag får se är mycket bra. Listiga lösningar och mycket genomtänkta. 

Schweizisk design är inte så vanligt men Jean-Fredric tar oss till sin vän designer Philippe Cramers kombinerade ateljé, butik och utställningslokal på 8 rue de la Muse. Här blandas konst och design på ett märkvärdigt bra sätt i alla objekten. I utställningen finns fantastiskt genomtänkta och inspirerande föremål. En avskalad enkelhet med tillsats av begåvad humor och elegans är ett sätt att beskriva Philippe Cramers formgivning. 

Det är ovanligt med schweiziskt konsthantverk får vi veta. Det blir dyrt, vilket beror på det höga prisläget för arbete, så Philippes kunder är kräsna. De vill vara relativt ensamma om de objekt de köper vilket är anledningen till att serierna är mycket små. 

Många av de objekt som Philippe arbetar med är prototyper. Det är för att se hur nya material fungerar, de som han och hans medarbetare tillverkar för industrin. Unika objekt som det stora bordet i utställningen, är från början ett uppdrag till en kund men de har gjort ett till. Bordet har över 100 ”ben” och är mer likt en skulptur. 

Under vår promenad i Genève var vi också uppe i tornet på St Pierre Katerdralen på höjden i gamla staden. Vi såg hela staden bre ut sig nedanför oss och inte en skyskrapa så långt ögat når. 

– Det finns ett enda högt hus i stan som man skulle kunna likna vid en liten skrapa, och när det stod klart för länge sedan bestämdes det att aldrig mer inom stadens gränser skulle ett så fult hus få byggas. Att det är kalvinismens lära som gjort att det är avskalat och opråligt i katedralens stora kyrkorum, berättar Jean-Fredric för oss när vi tagit oss ner för det oändliga antalet trappsteg i kyrkans torn.