Familjeliv är oftast kaotiskt och ser likadant ut överallt, eller hur? Fel. Den Sydafrikanska arkitekten Joy Brasler har förändrat synen på det.

När Joy och hennes man Lucien d’Avice för åtta år sedan fick upp ögonen för KwaZulu-Natalhuset i Durban blev de omedelbart betagna av den prunkande tropiska trädgården.
– Jag tror att det var det inhemska Flat Crown Tree (latin: Albizia adianthifolia) som står längst bort i trädgården som avgjorde det för mig, berättar Joy.
I en subtropisk stad som Durban där luftfuktigheten kan nå outhärdliga nivåer under sommarhalvåret, kände Joy och Lucien att en trädgård var en extremt viktig faktor eftersom de ville skapa ett hem där gränserna mellan ute och inne är utsuddade. Det var även de många möjligheterna som femtiotalshuset representerade som fångade Joys och Luciens uppmärksamhet.

Från början var byggnaden intetsägande med en diffus cellformig planlösning och fönster och dörrar av standardmodell. Joy var dock förtjust i de stora glasdörrarna på undervåningen och den inglasade sängkammaren på övervåningen, båda ditsatta av den tidigare ägaren.
– Det öppnade upp huset mot trädgården och den spektakulära utsikten över stan, menar hon. När vi flyttade in kändes huset som en koloss som vi aldrig skulle kunna fylla, men när barnen föddes – först Ben för sex år sedan och så Stella tre år senare – tog det inte lång tid innan varenda vrå kom till användning.
Planerna för huset har genomgått flera förändringar under åren på grund av budget, drömmar, prioriteringar och familjens allmänna vardag, och som så ofta med renoveringar så släpar budgeten efter drömmarna. Det tog dem tre omgångar av renoveringsarbeten innan hemmet hade förvandlats till den organiserade men ändå avslappnade bostaden där alla får plats idag.

Joy driver en framgångsrik arkitektbyrå med sex anställda. Kontoret har hon låtit bygga ovanpå garaget, med en vägg av glas som vetter ut över en mindre skog av träd (som planterades under den allra första renoveringen) och naturligtvis staden borta i horisonten.
– Det är härligt att jobba hemifrån för jag kan äta lunch med mina barn varje dag, samtidigt är det viktigt att hålla isär jobb och privatliv så jag har monterat en grind vid entrén för att barnen inte ska kunna komma åt mig så lätt, säger hon.

Den senaste renoveringen tog bara sex månader och det var under den som de mest dramatiska förändringarna skedde. Den tidigare kuperade trädgården jämnades ut och större delen av undervåningen genomgick en total förvandling genom att öppna upp vardagsrum, matsal och kök och låta utrymmet flyta ut till altanen och trädgården. De bytte dessutom ut alla standardfönster mot glasdörrar och panoramafönster så att man nu får en känsla av att vara utomhus överallt.
Joy är en praktisk människa och tyckte gott att de kunde bo i huset under renoveringen.

– Teoretiskt så verkade det som ett vettigt beslut, men i praktiken var det en mardröm för efter en hård dags arbete fanns det inget som helst andrum, berättar hon. Som tur var hade vi en enastående snickare, annars hade det varit outhärdligt.
Vidare förändringar innebar en total flytt av poolen så att den grunda änden går parallellt med altanen och bassängen löper utmed hela fasaden av huset. Det innebär att Joy kan sitta på altanen,
Lucien i köket, Ben i poolen och Stella framför tv:n, och ändå kan de alla ha uppsikt över varandra.

– Alla som vet hur rörigt det kan bli med barn i huset förstår vikten av att ta detta med i beräkningen redan när man planerar för en renovering, menar Joy. Vi lever ett väldigt informellt liv, faktum är att det inte finns ett enda rum som är förbjudet område för barnen, utom mitt kontor förstås. Därför jobbade jag på att designa en känsla av ordning utan att kväsa deras kreativitet och avkoppling.

Andra smarta idéer är en cykelstig som löper runt bassängen, den gigantiska sandhögen och ateljén i lusthuset som ligger längst ner i trädgården samt vattendraget där Ben med glädje fiskar.
– Om man nu bor i en öppen planlösning så tycker jag att barnen ska kunna ha sitt eget utrymme bortsett från sovrummen, säger hon.
För Joy och Lucien tillgodoser huset deras olika personligheter och behov på ett harmoniskt sätt.

– Jag skulle vara lycklig om jag fick tillbringa all min tid i sovrummet med en och annan tur till köket, skrattar Joy. Lucien, å sin sida, är otroligt energisk och verkar vara överallt hela tiden så man kan säga att vi har en obehindrad livsföring.