Gert Wingård är en av landets mest anlitade arkitekter. Hemma inreder han gärna med möbler av Ross Lovegrove och starka färger. Under en promenad i hemstaden Göteborg hämtar han sin inspiration från saluhallens utbud eller i bokhandeln.

Vi möts högst upp i det Wingårdhska huset där företaget har sitt Göteborgskontor. Gert poserar vant för fotografen i kontorslandskapet som helt och hållet går i sobert vitt och i förvånande många olika nyanser av grått. Och så då, den obligatoriska kalkstenen såklart.
– Här är exakt samma inredning som när vi först flyttade in på kontoret 1989. Kalksten är så tidlös, eller hur?

Gert har fått frågan om han aldrig tröttnar på det kalkstensgrå många gånger och svaret kommer snabbt och direkt.
– Nej, men samtidigt har jag faktiskt inte ett enda grått rum hemma. Vårt matrum är knallgrönt, vi har djupt röda rum och ockrafärgade gula. Men grått håller i längden. Absolut.
Vi vandrar ner genom våningsplan efter våningsplan med enkla vita ritbord och rum med ljuddämpande mattor på golven. I ett av de större utrymmena möts vi av en imponerande samling magasin.

– Jag läser en hel del, konstaterar Gert. Väldigt mycket tidningar faktiskt. Vi prenumererar på 66 olika tidsskrifter här på byrån och jag bläddrar faktiskt igenom de allra flesta. Regelbundet läser jag New Scientist, Aviation Week och National Geographic.
Vi lämnar kontoret, svänger in på Magasinsgatan och Gert berättar att han nästan aldrig shoppar möbler eller inredning i Göteborg, eller i Sverige för den delen.

Mycket resande gör det lätt att handla utomlands, men han trivs onekligen i sin hemstad och finner inspiration lite överallt så vi stannar, aningens förvånande, till vid den lilla exklusiva modebutiken Armin.
– Den här gillar jag, utbrister han. Här handlar min fru sina festkläder och dessutom är han väldigt trevlig han som driver verksamheten.
Vi fortsätter Magasinsgatan fram. Det är en så kallad gårdsgata och Gert konstaterar att det här är ett kvarter där man har använt husen och utrymmen väldigt rätt.

– Här ligger en hel serie med designbutiker och det är spännande, säger Gert och visar ner längs gatan där Designtorget, Bolagret, Krypton form och Granit bland andra ligger i det närmaste vägg i vägg.
Vi går in på Granit, en butik med praktiskt och funktionellt designade produkter. Ofta i grått. Gert stannar till vid ett bord med tvålar.

– Storskalighet är bra tycker jag. Industriell tillverkning ger fantastiskt fina föremål, se bara på mobiltelefonen eller tv-apparaten. De är ju inga hantverk i sig och behöver inte vara det, men givetvis är designen viktig. Dessutom har modern industridesign förmågan att snabbt ställa om till korta serier som ger i det närmaste unika produkter.
Vi går tvärs över gatan och in på Stuk, en av Göteborgs mest välkända jeans- och klädaffärer.
Gert hejar glatt på ägaren som kommer ner i lokalen för att visa upp lite nya plagg.

– Jag har ritat en hel del affärer och det gör mig såklart mer medveten om hur inredningen i en butik ser ut och fungerar. Och så har jag ju faktiskt ritat ditt hus Gunnar, säger Gert med ett skratt till ägaren.
Det är uppenbart att relationer är minst lika viktiga som platser för Gert när det handlar om inspiration och shopping. Raskt går vi vidare och Gert berättar att han gärna slinker in i Pocketshop på centralen när han har vägarna förbi.

– Jag gillar bokhandlar och går som sagt igenom mycket böcker och tidningar. Sedan reser jag ju mycket inte minst mellan Stockholm och Göteborg, och den tiden utnyttjar jag ofta genom att läsa. Jag inspireras av vikt kontra innehåll och letar efter tunna böcker med mycket fakta. Utställningskataloger till exempel. Det kan jag gå igång på. En liten tunn skrift om en utställning som jag aldrig kommer besöka men ändå får ta del av. Det gillar jag!

Vi passerar genom underbara Viktoria-passagen och stannar till vid det lilla vackra kaféet da Matteo för en snabb kopp te.
Här, i Viktoria-passagen, hade Wingårdh sitt kontor på åttiotalet innan byrån nådde de riktigt stora framgångarna med konstruktioner som ambassadbyggnader i Berlin och Washington, Arlanda flygledartorn, Chalmers kårhus, Universeum i Göteborg och många fler .

I slutet av passagen, eller i början om man så vill, ligger anrika Flickorna Kanolds där Gert snabbt slinker in. Det doftar ljuvligt av choklad i alla dess former och i taket hänger en pampig kristallkrona. Gert småpratar lite med kvinnorna bakom disken om de ombyggnationer som pågår ett stenkast bort, i saluhallen. Som så ofta har Gert en åsikt i frågan, och de gånger han kanske inte har en åsikt tillskrivs han gärna en i media. I den ständigt pågående debatten kring Göteborgs stadsbild tillfrågas och citeras han så gott som alltid och Gert trivs med att få vara oberoende och tyckande.
– Helt ärligt, jag är spontan och berättar gärna vad jag tycker och känner.

– Min idol är seriefiguren OA, mannen som gör vad som faller honom in: Jag är ensam ägare till mitt företag och har därmed total frihet att tycka. Det är oslagbart.
Vi promenerar in i just nämnda saluhall och Gert skiner upp och skyndar fram till en av ostdiskarna.
– Mat inspirerar mig. Bra råvaror. Vi lagar mycket mat hemma och min fru är förtjust i långkok och sådant som tar tid, medan jag är mer för det som görs à la minute. Inredningsmässigt har vi ganska gemensamma referensramar eftersom vi båda två jobbar som arkitekter. Vi gillar båda två Paolo Deganellos fåtöljer Torso till exempel. Vi har faktiskt fyra stycken exemplar hemma. Och formgivaren Ross Lovegrove gör mycket fint samtida just nu.

Gert lotsar vidare mellan delikatessdiskarna och stannar till vid en korvdisk där han passionerat börjar berätta om hur de tyska korvarna skall tillagas och serveras. Helst med surkål och Pretzel.
– Generellt tycker jag om tyska städer faktiskt. Där hittar jag mycket inspiration. Düsseldorf till exempel, det är en fantastisk stad, och München som är Tysklands mest expansiva del just nu. Där finns de bästa utbildningarna, och nya museum och byggnader dyker upp hela tiden. Jag reser ofta till just Tyskland för att titta på nya byggnader.
Vi lämnar saluhallen och korvarna bakom oss och går upp emot Götaplatsen.
i stannar till vid ett pampigt hus på parkgatan i närheten av Avenyn och Gert pratar passionerat om hur vackert huset är.

– Jag tycker helt ärligt inte att jag någonsin lyckas så här väl. Se hur vackert ornamenterat huset är. Vilken rikedom i formen. Uppe vid takfoten till exempel, se hur serien med små valv löper längs hela sidan. Gert pekar och visar.
– När jag jobbar och skapar byggnader försöker jag hitta den detaljrikedomen, fast utan historiska förebilder. Idag jobbar vi med helt andra material. Vänta skall jag visa dig, säger Gert och tar plötsligt mitt anteckningsblock för att skissa upp hur skrynklig aluminium emot ett betongelement ger uttryck som enbart är möjligt i samtida material. Arkitekturens hemligheter snabbskissade med kulspetspenna.

Innan vi tillslut når promenadens mål, restaurang Fond på Götaplatsen, ett av Göteborgs absoluta finrum som Gert uttrycker det, hamnar vi ännu en gång vid materialet kalksten. Det är en enkel vägg på Vasaplatsen som fångar hans intresse. Engagerat pratar han om materialets egenskaper och stryker med handen över stenen. Det är utan tvekan så att det är här han finner mest inspiration. I de genuina materialen, i de vackra byggnaderna. Historiska eller nutida verkar inte spela någon roll.