Svenskfödde Martin Brudnizki har med sina dekadent lyxiga interiörer tagit världen med storm. Vårt Nya Hem tar en Londonpromenad med inredningsarkitekten som är allt annat än färglös och sparsmakad.

Det är lunchtid i London och ett myller av människor strömmar mot oss. Vi har bestämt träff med inredningsarkitekt Martin Brudnizkis på restaurang Dean Street, det senaste projektet som ska slå upp sina dörrar om en dryg månad.
Sohos små gator är lömska, den ena gatstumpen är den andra lik. Kvarteren kantas av ett myller av caféer, designerboutiquer, indiska syltor och sunkiga sexshoppar, och vi är fullständigt vilse. Men redan innan vi hittar fram till rätt adress får jag syn på en lång man som med stora gracila steg reser sig ur folkmassan. Och visst är det Martin, det går inte att ta miste på. Trots att jag bara har sett honom på bild.

Martin förkroppsligar ordet kometkarriär. Från att ha varit relativt okänd har han på kort tid blivit namnet på de hippa London- och New York-bornas läppar, och svarar för inredningen på många av världens elegantaste restauranger.
– Jag startade min egen firma år 2000. Mitt stora genombrott fick jag med restaurangen Scott’s här i London, som på kort tid blev omåttligt populär och välkänd. Helt plötsligt ville alla ha en del av mig, berättar Martin.

Martin Brudnizki är född och uppvuxen i Sverige. Men det blonda håret och de blå ögonen beror inte på svenska gener. Hans mor är tyska och hans far polack, och därför har han aldrig känt sig särskild svensk.
– Vid 23 års ålder kände jag att jag behövde uppleva något nytt. Stockholm var för mycket småstad för mig.

London blev första anhalten för Martins storslagna planer. Och då var det inte fråga om något au pair jobb, som för många andra svenskar som vill testa sina vingar ute i världen.
huvudet hade Martin redan stakat ut sin väg till framgång.

Efter en treårig utbildning i inredningsdesign på The American University i London, tog han anställning hos en rad olika brittiska inredningsarkitekter. Kort därefter kände han sig redo att stå på egna ben. Idag består företaget av 28 anställda, och Martin lever the Ny-Lon lifestyle då han pendlar mellan sina kontor i New York och London.
Martin leder in oss genom dörrarna på den nya restaurangen. Hans pr-kvinna har utlovat fantastiska kulisser för fotografering, och vi flinar överraskat då lokalen visar sig vara en byggarbetsplats med arbetare som lunkar omkring med verktyg i händerna. Att lokalen på en månad ska omvandlas till en av de minimalistiskt lyxiga miljöer som Martin gjort sig ett namn för har jag svårt att begripa, men Martin verkar inte det minsta oroad.

– Det är ofattbart att se hur snabbt saker och ting faller på plats i slutändan. Grunden tar lång tid att lägga, men om en månad kommer utrymmet stå färdigt och genomsyras av en fantastisk atmosfär!
För Martin handlar inredning alltid om att skapa den rätta känslan.

– I första hand är jag en designer av atmosfärer. Det är först i andra hand jag ser mig själv som inredningsdesigner. Mina interiörer kännetecknas av diskret lyx, och vare sig jag skapar interiörer för ett flott etablissemang eller en enklare krog så eftersträvar jag samma känsla. Vi lever hektiska liv, och när man väl får chans att komma ut så vill man ju inte vistas i misär. Man vill uppleva platser som är fantastiska, där man får känna sig speciell och omhändertagen.

Att Sverige blev för litet för Martins dragning till lyx är föga förvånande. Som 20-åring upplevde han att ordet lyx nästan var bannlyst, och droppen blev då han vid ett vernissage hörde prinsessan Christina beskriva lyx som ”någonting man ser ned på” i Sverige.
– För mig handlar Sverige om jordighet, realitet och svårmod. I mitt inre har jag en bild av ett stampat jordgolv som något som kännetecknar Sverige.

Men Martin medger att även Sverige har sina goda sidor. Det högkvalitativa hantverket, känslan för detaljer och den naturliga skönheten ser han som typiska för svensk design. Han nämner Josef Frank som favorit, men tillägger skrattandes att Josef faktiskt är född i Österrike.
Trots att London är mecka för allt traditionellt och klassiskt, upplever Martin att staden har blivit extremt samtida och modern i sitt utbud av möbler och inredning.

– Det finns inte många guldkorn kvar, men Pimlico Road i Chelsea är bra. Där ligger Gallery 25, en butik med de mest fantastiska gamla saker. Men man får leta noga, och man måste ha ett öga för det. Fördelen är att det är rätt billigt.
Martin nämner även Alfies Antique Market, ett område i norra London med en drös av antikbodar, som favoritställe i jakten på antikviteter.

För väldesignade ljuskällor åker han helst till Frankrike, eller så låter han London-baserade Paola Petrobelli designa lampor på beställning.
– Ofta låter jag mig influeras av antika föremål till den egna designen. Mitt bästa tips är att inspireras, tweaka stilen och skapa något eget av det.

Vi promenerar vidare genom Soho, på väg mot en av Londons mest exklusiva medlemsklubbar. Glasdörrarna på The Club at The Ivy är möjligen lika välfotograferade som Londons större turistattraktioner, mycket tack vare alla de kändisar som trippar in ocvh ut ur etablissemanget. Här känner alla Martin vid namn – det är trots allt han som står bakom klubbens omtalade interiör. Vi släpps in först då kameran är nerpackad och mobiltelefonerna avstängda – här råder strikt foto- och telefonförbud i hänsyn till gästerna. Väl inne slår vi oss ned i en Martin-designad soffa och beställer in en silverkanna med kaffe.
– Jag älskar mixen av antikt och nytt, och de nya möblerna föredrar jag att själv designa från grunden. Kvaliteten är helt enkelt inte tillräckligt hög på nyproducerade design.

Personligen älskar Martin färger, och använder sig ofta och gärna av det i sitt arbete och i sin egen utstyrsel. Tygerna till hans interiörer beställs på showroomen i Chelsea Harbour, men färgas in efter noggranna instruktioner. Något han önskar att han även kunde göra med sina kläder.

– Modet är så horribelt med allt grått, grått, grått och svart! Men jag älskar Yves Saint Laurent och Jil Sander, passformen är helt otrolig och plaggen passar mig som handen i handsken. Jag gillar kläder som är extremt åtsittande, jag är som gladast när jag inte kan andas!
Martins träningsvanor visar på hans självdisciplin. En typisk dag börjar tidigt vid maskinerna på gymmet, och ångkokt lax och grönsaker är favoriter han gärna lagar till sig själv.

– Jag är väldigt privat och gillar att tillbringa mycket tid i hemmet. Går jag ut och äter ser jag bara allting som är fel med restaurangerna. Men jag älskar restaurangerna Prinsen i Stockholm, och The Ivy och J Sheekey här hemma i London.
I det egna hemmet lever han som han lär. Sedan i julas bor han i ett nydesignade hem med kolfärgat trägolv och vitmålade lister, stuckaturer och dörrar. Lägenheten har inretts med möbler i palissander, en stor blå soffa och en storslagen kristallkrona. Till sin hjälp har han haft ett av designteamen i den egna firman.
– Det är så lätt att bestämma hur andra ska ha det, men när man gör något till sig själv så blir det genast mycket svårare. Därför är det skönt att äga ett eget designkontor som kan göra det åt mig!