Man börjar skissa när idén har blivit stark.

När Mikke Allansson var liten visste han precis vad han skulle jobba med när han blev stor. Han var pysslig och hade en förmåga att bygga ihop saker av kasserat material.
– Redan när jag gick i småskolan fick jag stanna länge i slöjdsalen, ler han.

Efter att ha gått en möbelinriktad linje på gymnasiet bar det av till en hantverkslinje på Stenebyskolan och därefter gick han den treåriga designlinjen på Carl Malmstensskolan.
– Jag gör det här för skaparlustens skull, man vill ju uttrycka något som man har inom sig som alltid vill ut.

Mikke har ställt ut på Stockholmsmässan ett flertal gånger tillsammans med båda skolorna och nu närmast ska han tillsammans med en kollega söka till nästa års Formexmässa som går av stapeln i februari.
– Vi håller på att rita nya produkter, bord, lampa, pall och lite andra grejer, berättar han.

Det är en lång process från idé till produktion och unga formgivare måste vara ständigt aktiva och visa sig på mässor. Genom skolan får de kontakter men de måste också vara drivna och själva ta kontakt med olika producenter.
– Så länge man har orken att hålla igång finns alla möjligheter, och eftersom min kollega och jag även är hantverkare kan vi åta oss att bygga styckbeställningar på möbler för att försörja oss.

Under tiden utvecklar han sina egna idéer parallellt med de andra uppdragen, för tillfället filar han på en skärmvägg och en byrå och berättar att det är en ständigt pågående process det här med att förverkliga sina idéer.
– Det är som en tumlare som går runt i huvudet, som en skissprocess som aldrig tar slut, berättar han vidare. För mig är det en lång process, det tar flera år och med tiden kommer idén ner på papper. Jag har massor med idéer som surrar och den som pockar på mest uppmärksamhet är den som kommer ner på papper först.

Det lilla cafébordet är tillverkat av små bitar rundstav som låg och skräpade i ateljén, och inspirationen till detta kom sig av barndomens rävspel. Mikke har lyckats återskapa en trädstam genom att minutiöst pussla ihop bitarna så att årsringarna stämmer överens.
Hyllan är en annan favorit som ger en härligt svävande känsla.
– Det är kul att se det färdiga resultatet efter att man har sett i huvudet under en så lång tid, säger han.

Så småningom skulle han gilla att designa en lampa men menar att han faktiskt är möbelformgivare så det finns en balans när man går in på andras specialområden, man bör vara väldigt ödmjuk
– Jag har väldigt höga krav på mig själv, avslutar Mikke Allansson.

Håll ögonen på honom, för vi kommer få se mycket mer av hans formgivning i framtiden.