| På promenad med... |
| Fotograf: Linda Åkerberg - Skribent: Eva Juhlin-Dannfelt | VNHem Nr. 2009-11 |
|---|
Innovation och full av flärd
Lars Wallin designar unika aftonklänningar i sin vackra ateljé i Stockholm. Vårt Nya Hem tog en promenad genom stan för att se var han hämtar sin inspiration och sina ideér.
1990 gick Västeråskillen Lars Wallin ut Beckmans modelinje med ambitionen att skapa glamorösa aftonklänningar åt partysugna svenska kvinnor.
– Jag hade upptäckt att det här var min grej och dessutom fanns det inget företag som skapade den typ av kläder som jag ville göra, så direkt jag gick ut skolan startade jag eget, säger Lars.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort, var och varannan människa förklarade för honom att man inte kan skapa sådana kläder i Sverige för det fanns minsann ingen efterfrågan, och Lars fick ta alla möjliga andra sömnadsjobb för att få ihop till hyran. Till slut tröttnade han.
– Jag tänkte att ”det här går bara inte”. När jag jobbar med kläder vill jag känna kärlek och att det är roligt, fortsätter han.
Den dagen bestämde han sig för att jobba kompromisslöst med enbart sina egna grejer och vändpunkten kom då han fick i uppdrag att göra en kollektion till numera bortgångne Björn Axéns hårvisning 1992.
– Det var mitt break. Jag gjorde en ganska stor kollektion som blev väldigt uppmärksammad, minns Lars.
Sedan dess har karriären gått som på räls. Han jobbar idogt på att få svenskorna att bli mer glamorösa och lite mer passionerade i sina klädval, inte bara tänka praktiskt utan till fest försöka fokusera på att ha kul och vara vacker. Att det är en antigrej att klä upp sig i vårt lilla land är väl ingen nyhet och det är något som Lars envist kämpar för att få ändring på.
– Jag jobbar ju mycket med artister och tycker det är tråkigt att de inte vill klä upp sig på galor, det är bara några få som vågar. Jag tycker att det är ett statement att klä upp sig, att man vårdar sitt varumärke, säger han bestämt.
Och visst har han rätt. Många av oss skulle vilja se svenska skådespelerskor och artister klä sig i glamorösa blåsor à la Hollywood, det är väl för sjuttsingen därför man bänkar sig framför tv-n när en gala går av stapeln. Lars tycker att man blir mer intressant om man klär upp sig.
– Kläder är viktigt, kläder är energi, kläder säger något om en själv – en stämning man vill förmedla eller vilket humör man är på.
När han jobbar med artister är det inte så enkelt att han bara designar en ärtig klänning. Nej, det är långt mer komplicerat än så. För att få till den perfekta scenklädseln är det många bitar som ska falla på plats: Vad är det för låtar som ska framföras, vad är det för slags uppträdande och så vidare. Ibland har de bara två-tre minuter att föra fram sitt budskap och då vill det till att kläderna förstärker helheten.
2006 kom den allra första herrkollektionen, men det är dock partyklänningar som är Lars signum; färgglada, glittriga och glamorösa toaletter för afton- och cocktailbruk samt brudklänningar.
Nu vidgar han sina vyer genom att släppa en hel inrednings-kollektion lagom till jul.
– Miljön är oerhört viktig för mig, att kunna presentera sina produkter i ett sammanhang, menar Lars. Något som inspirerar mig är just miljöer, jag älskar att bo på designhotell och när jag går på krogen så äter jag lika mycket med ögonen som med munnen.
Han kan inte nog poängtera hur viktigt det estetiska är för honom och steget från mode till inredning var inte så himla stort för Lars eftersom hans stora hobby är just inredning.
– Jag har alltid drömt om att få klä en säng, säger han med ett drömskt leende.
Man säger ju att om man önskar något tillräckligt intensivt så blir det så. Det stämmer verkligen i det här fallet eftersom Lars Wallin snart kan lägga till inredningsdesigner i sitt cv.
I samarbete med Carpe Diem har han designat en säng och en sänggavel samt påslakanset i tre olika stilar; Mali som är afrikanskinspirerad, Melrose som är lite romantisk samt Milano som är grafisk, strikt och maskulin. Till varje kollektion har han dessutom designat täcke, kuddar, en pälspläd, sidenpyjamas och en morgonrock. Allt för den goda smakens skull.
– Varje stil är en liten kollektion runt sängen som håller ihop i färgskala, säger han. Men man kommer även att kunna köpa sakerna en och en för att mixa som man vill.
Vi lämnar Lars fantastiska showroom och beger oss till Axel Rydströms Eftr. som är en sybehörsaffär av det gamla snittet. Här finns allt från paljetter, knappar, spets och band med mycket mera. Butiken har funnits i över hundra år och är en av få som har överlevt ”galleriaboomen”.
– Det är roligt med specialaffärer, det finns ju inte så många kvar i Sverige. Hit går jag främst för att hitta knappar men här finns många andra frestelser, ler Lars och viftar lite med en boa från sextiotalet. Damen i butiken berättar att många av inventarierna är originalgrejor från forna tider och man kan lugnt säga att det kliar i fingrarna när man ser alla vackra ting, det är en godisaffär för skräddare.
Färden går vidare några kvarter till Simon & Tomas inredningsaffär London W8.
– Jag har varit med sedan de öppnade sin allra första butik i början av nittiotalet och vi har mycket gemensamt, de tänker i inredning som jag tänker i kläder, vi försöker båda få in mer färg och glamour i det svenska folkhemmet. Mer sammet och Swarovskikristaller och mindre vita väggar och furubänkar.
Medan vi provar olika sittmöbler berättar Lars att han har en alldeles särskild vurm för järnaffärer.
– Det är något som de flesta inte vet, men jag älskar att botanisera bland konstiga skruvar och anordningar som jag inte vet vad de används till. Man kan fantisera kring dem, skapa smycken kanske? Detta sätter igång kreativiteten.
Mataffärer är en annan miljö som han uppskattar. Trots att han inte lagar mat är det alltid lika spännande att spatsera bland de olika diskarna på saluhallarna, det är inspirerande med alla färger och former.
– Matlagning är ju också kreativt tänkande men det tar tid och tid är något jag har ont om. Jag gillar att äta men är inte så pigg på joxet innan och efter, skrattar Lars.
Vi sliter oss ur de tjusiga W8-sofforna och går vidare mot nästa mål. Eftersom det drar sig mot lunch väljer Lars att styra kosan mot restaurang Pontus! på Brunnsgatan, som enligt Lars har en härlig och inspirerande miljö som är väldigt genomtänkt. Med en specialdesignad tapet – signerad Liselott Watkins - som föreställer bokhyllor som går ända nerifrån golvet till takfönstret tre våningar upp, är Pontus! en fröjd för ögat och inredningen blir än mer spännande när man får sig en titt på hyllan (ett chambre separée), de två barerna och avdelningen med mysiga små alkover för romantiska middagar. Vi äter en delikat lunch och det är lätt att förstå att Pontus! är ett ställe som ligger Lars varmt om hjärtat. Medan vi äter diskuterar vi hans syn på mode och den egna utvecklingen.
– Jag håller på att ta konfektionsbiten vidare och jobbar just nu på en cocktailkollektion som jag hoppas kunna smyga igång snart, berättar han.
Det är svårt att få ekonomi med bara couture som bas för vi har inte den klädkulturen i Sverige. Vi är väldigt djupt förankrade i det svenska arvet både vad gäller inredning och kläder, det är rena linjer, stramt och minimalistiskt.
– Måste alltid ha en funktion? undrar Lars frustrerat. Han berättar vidare att han alltid har fascinerats av livet kring de stora modehusen i Paris som han ännu inte har varit på, och han är nyfiken på hur de jobbar backstage. Det traditionella hantverket är stort i modemetropolen medan det här i Sverige sakta men säkert håller på att tyna bort. Skrädderier och dylikt har minskat drastiskt sedan femtiotalet då var och varannan affär hade sina skräddare. Lars har en mönsterkonstruktör och en sömmerska och då och då tar han hjälp av en skicklig brodös när behov finns. Fler än så är de inte.
Med dessa ord surrande i huvudet beger vi oss till Diplomats övre bar som ligger en trappa upp från entrén. Det är en liten lounge med dov belysning och gamla porträtt på väggarna där man nästan kan förnimma doften av cognac och cigarrer, som en herrklubb i London ungefär.
– Här är det lite hemma-hos känsla där man kan sitta och dricka en drink i lugn och ro, utan allt brus omkring sig, säger Lars. Ett annat ställe som jag också tycker väldigt mycket om är loungen på Story Hotel som är ett väldigt personligt hotell med en genialisk lösning som genom ett smart koncept håller priset nere fast standarden är hög. En skönt glammig men rough New York-känsla.
Han tillägger att han är väldigt förtjust i hotellbarer när han reser utomlands, tyvärr ligger vi efter där i Sverige men det håller på att ändras.
Nästa stopp på vår promenad är DIS Inredning som är en härlig inredningsbutik med allt från möbler och accessoarer till kuddar och textilier.
– En hippiechic inredningsbutik med etniska inslag som jag gillar väldigt mycket, ler Lars.
Vi fingrar hungrigt bland läckerheterna innan vi märker att tiden börjar bli knapp och vår promenad närmar sig sitt slut. Dock har vi ett par ställen till att besöka så vi ilar iväg till Acne.
– Johnny och hans team har lyckats behålla det så kallade svenska arvet men med en otroligt internationell känsla. Ett tydligt koncept som är genomarbetat ut i fingerspetsarna, och som är under ständig utveckling.
Medan vi styr stegen mot den sista hållplatsen, Folckers snörmakeri på Hornsgatan som är ytterligare en av de få specialbutiker som finns kvar inom hans bransch i Sverige, berättar Lars att han jobbar vidare med sin fina makeup-linje.
– Det är en ganska fast kollektion som inte kommer att följa några trender. Tanken är att det ska vara en inspiration för kunden att själv plocka ihop sin palett, att våga bygga upp en större färggarderob som en extra accessoar till kläderna, menar han.
Hans make-up som enbart består av färger för ögon, läppar och kinder ska vara tidlös och ändå ha en attityd, ha det där lilla extra. De är av hög kvalitet och är förpackade i läckra små påsar som liknar portmonnäer.
En sista fråga om det blir fler inredningskollektioner i framtiden avslutar Lars med att han hoppas kunna vidareutveckla detta.
– Sängkollektionen beräknas vara ute till jul och det ska bli spännande att se hur det blir mottaget. Det är ett helt nytt område för mig.
Fotograf: Linda Åkerberg
Skribent: Eva Juhlin-Dannfelt
|
|
| Fotograf: Helene Bernstone Smedberg - Skribent: Frida A. Zetterström | VNHem Nr. 2010-04 |
|---|
|
kommentarer
0
|

















