Vi möter David Carlson i Malmö, inne i butiken som bär hans namn, David Design. Sedan 2006 är han inte längre en del av företaget som han grundade 1988, men självklart märks det att han trivs i miljön. Även om han faktiskt aldrig varit särskilt intresserad av design.

Sedan tio år tillbaka bor David Carlson i Skanör-Falsterbo och är rätt sällan inne i Malmö nu för tiden. Trots det visar det sig att han hittar favoritställen och designpärlor lite överallt i stan under vår promenad den här soliga förmiddagen.
– Men nej, det stämmer, säger David. Jag har aldrig varit särskilt designintresserad egentligen. Jag ser design mycket mer som en affärsform och skulle aldrig börja prata om design på en middag till exempel. Det intresserar mig inte helt enkelt. Som när vi var i Milano nu senast, jag firade tjugo år på raken i år faktiskt, och jag träffar Eero Koivisto. Då pratar vi ju inte design med varandra. Vi snackar om vad vi gjorde på senaste familjesemestern eller något liknande. 

David och hans familj bor i ett sommarhus från 1901 och han konstaterar snabbt när vi spanat runt lite i butiken att han nästan inte har något från David Design kvar längre. Förutom ett soffbord som Johanna Egnell har designat. Resten har han sålt av allt eftersom stilen där hemma har förändrats och bytts ut. 
– Just nu är jag helt inne på att skapa den där känslan som finns i huset naturligt. Jag shoppar loss på Blocket och söker saker med patina. Hade jag bott i ett funkishus hade det kanske sett annorlunda ut. 

Vi lämnar butiken och korsar vattnet med Centralstationen på vår vänstra sida. Till höger om oss pågår stora byggnationer i den gamla hamnen där bland annat Kockums varv förr låg. 
– Här har de varit duktiga på att ta tillvara gammal industrimark och göra något nytt och bra av den, konstaterar David. Jag menar, helt ärligt, för inte alls länge sedan var ju Malmö verkligen en industristad på dekis och nu är vi på väg att bli en ny kunskapsstad på frammarsch. 

David pekar och gestikulerar medan han pratar. 
– Här har de lyckats, de styrande i Malmö, med att jobba mot en långsiktig vision. Jag menar, Malmö för 15 år sedan var ju en katastrofal stad. 

Vi svänger in på en tvärgata och stannar till vid den vackra butiken Lilla Svarta.
– Jag gillar hela känslan här, säger David. Det personliga urvalet, det speglar vem som driver den här affären och vad de gillar. 

Vi flanerar vidare in mot city och David berättar stolt om hur han shoppat en gitarr på franska E-bay nyligen. 
– Givetvis frågade jag säljaren, som hette Sebastien, om gitarrens historia. Han berättade hur hans morfar kört taxi i Paris på 70-talet och hur han en sen kväll när han kört klart för dagen och kom hem igen hittade gitarren kvarglömd i baksätet på taxin. 

Morfadern behöll gitarren och när han gick bort ärvde Sebastien den. Han lät den ligga ovanpå ett skåp fram till nu när jag köpte den.  

David är märkbart nöjd med sitt fynd. Att varje produkt bär på en historia är viktigt för honom.
– Att vintage- och second hand-trenden vuxit lavinartat de senaste åren beror naturligtvis inte bara på att det är kvalitet man söker utan också på att allt som säljs igen bär på en historia. Saker får helt andra liv när man blir medveten om deras historia. Eller hur?

I dag driver David bland annat företaget Designboost som jobbar mycket med frågor kring hållbar design och han funderar mycket på vad det begreppet egentligen innebär och betyder. 
– Alltså, jag försöker ha en holistisk syn på det hela och det 

innebär att man inte enbart kan se till den miljömässiga aspekten på produkters design när det gäller hållbarhet. Kanske kan en känslo­mässig koppling, något som berättar en historia, göra en pryl lika hållbar. Jag tror på att vi alla är nostalgiska innerst inne. Och alla produkter som har en historia, den behöver inte ens vara min egen men att det finns en historia, gör att jag vill spara produkten. Och det gör den hållbar.

Medan vi pratar har vi kommit in på Solde kaffebar och David hejar glatt på de båda killarna bakom disken. Likt italienska föregångare är kaffebaren spartanskt inredd men med den udda detaljen broderade prislappar uppnålade på väggen, skapade av en trogen kund. 

När David och hans familj väl tog steget att flytta ut på landet för drygt tio år sedan var det med skräckblandad förtjusning för Davids del, som själv beskriver sig som en riktig lägenhetskille från början. De mjukstartade först med ett litet torp, och det var där Davids trädgårdsintresse vaknade till liv. Något som utvecklat sig till ren och skär passion. Framför allt för rosor. 
– De utstrålar också en form av hållbarhet, konstaterar han. Jag gillar att det går långsamt. Jag är speciellt förtjust i gammaldags rosor, som liksom har härdats och överlevt och fortfarande är så där otroligt vackra. Och hållbara. Precis som bra design.

Efter en kaffe och en macka ger vi oss ut på Malmös gator igen. Vi passerar RossoRum på Storgatan och David konstaterar att det här är stället om man gillar italiensk design. Här finns det bästa från Kartell, Alessi och Flos med flera. 

Vi fortsätter gatan fram till Davidshallstorg där små butiker, kaféer och restauranger samsas och David berättar att han också gillar området rent arkitektoniskt. Det småskaliga och 30-tals romantiken som särpräglar torget. Osökt kommer vi att prata om hans namn. Som han valt att döpa olika designprojekt efter. 
– Tja, hur det kommer sig? Ett infall av högmod antar jag… konstaterar han med ett skratt. 

På Kärleksgatan ett kvarter bort från torget ligger Rågers antik & design. David hejar i dörren och vi går försiktigt in bland oerhörda mängder glas, kristall och allehanda ting. Genast hamnar han i ett samtal med ägaren om vilka kunder som köper vad nu för tiden. Asiaterna kommer tydligen inte alls lika ofta längre, och sedan 11 september har amerikanerna slutat komma helt, konstaterar de.
– Jag gillar mångfalden här. Det är spännande. Och som du märker är de jätteduktiga på glas bland annat. 

Vi går tvärs över gatan och in i en helt annan verklighet. Butiken och märket Lollopard startades av en av Davids tidigare anställda för ett par år sedan och här är det fullt av färgglada barnkläder och butiken sjuder av liv. David är själv pappa till fyra barn i åldern 3 till 23 år och uppskattar det unika i allt Lollopard producerar. 

Vi har promenerat i en cirkel runt de centralaste delarna av stan och passerar köpcentrat Triangeln på vår väg bort mot Möllevången. Vi svänger in på en bakgård i kvarteret Korpen och hamnar plötsligt i en miljö som känns allt annat än som en bakgård i Malmö. Inne i butiken Tres Bien Shop, som länge har funnits på nätet och i en annan lokal och nyligen öppnat på den här adressen, andas kläderna lyx och kvalitet. Inredningen är gjord av en designduo som går under namnet RVW, och butikens två halvor är identiskt inredda fast spegelvända. De enkla träkonstruktionerna är gjorda i björkplywood, spraymålade med vitt pigment och sedan lackade med pianolack. 
– Här finns det schystaste klädsortimentet i stan. Så är det bara, konstaterar David. 

Vi går vidare längs med gatan och slinker in i butiken Miloii och ännu en gång poängterar David att det han tilltalas av är att produkterna i sortimentet är utvalda med omsorg och eftertanke. 
– Man känner sig trygg här. Det är skönt och avslappnat och urvalet har gjorts med finess, tydlig kunskap och personlighet. Dessutom är inredningen vacker. Se här på golvet till exempel. Det har härlig patina och golv är alltid det absolut viktigaste. Så här har vi det hemma, gamla vitsåpade trägolv. Ett vackert golv kan lyfta precis allting. 

Ett par hundra meter bort från lyx, flärd och personligt urval traskar vi in i Möllan och kontrasten blir uppenbar med en gång. Här säljs vykort för 1 krona styck och vart och vartannat skyltfönster annonserar att utförsäljning pågår. Vi går in en kort sväng på Myrorna som David vill tipsa om eftersom det finns så mycket saker i omlopp som redan är bra. Som tål att säljas om och om igen. 

På vår väg tillbaka till vår vandrings utgångspunkt stannar vi till vid Malmö konsthall för att ta en titt in i museishoppen, restaurangen och själva hallen. 
– Konsthallen här, som är ritad av Klas Anshelm, är ett av de finaste rummen i Sverige, tycker jag. Rummet i sig lever, liksom. Oavsett utställning. Återigen, se på golvet! 

Är du konstintresserad?
– Ja. Framför allt av konst som utmanar etablissemanget, normer och invanda föreställningar. Jag ser nog konst i många olika uttryck, tror jag. Bra konst är ifrågasättande i stället för att ge svar. På så sätt känns det ibland som om konst och design lever i ett motsatsförhållande. Design är funktionsrelaterat och design löser ett problem. Konsten ska ställa frågor. Den motsatsen är spännande. Men jag har svårt att se att de möts. De lirar liksom inte på samma planhalva. Jag tycker att det kan bli så förmätet när designers ser sig själva som konstnärer.

Konstaterar mannen som skapat ett framgångsrikt designvarumärke och koncept. Utan att vara särskilt road av design.