Vi tog en tur i Göteborg med chefen för Röhsska museet, Ted Hesselbom. Innan han tog på sig den kostymen drev han framgångsrikt PR-byrån Hesselboms Universum. Här visar han var han hämtar sin inspiration i vardagen och var han gillar att shoppa.

Att påstå att Ted Hesselbom utstrålar passion för inredning, design och mode är en underdrift. Han andas detsamma. Från ögonblicket vi möts i Röhsskas magnifika entré där kulturarvet sitter i väggarna tills vi skiljs åt några kvarter längre ner i Göteborgs innerstad berör allt vi talar om design. På något märkligt vis får Ted det att verka som om hela livet handlar om design, stil och tendenser. Utan att för den skull ens för en sekund ge sken av vare sig ytlighet eller opersonlighet.

Vi startar vår utflykt på museets innergård där projektet ”Bygget” just nu huserar. För ett otränat öga, eller åtminstone vid första anblicken, ser ytan ut som ett skrotupplag. Trasiga prylar, bräder och bråte i en salig röra. Men så är det här också bara början. Var det ska sluta eller vad det kommer att bli, det är det ingen som vet. Inte ens museichefen själv. Bygget är ett samarbete mellan Ada, Business Region Göteborg och Röhsska och ska fungera som en actionpark för skapare. 

Här kan 40 personer åt gången samlas och kreera. Fritt och öppet för alla. Enda regeln är att man inte får förstöra någon annans konstverk eller ta med sig något härifrån, berättar Ted entusiastiskt och fortsätter: 
– Alltså, vårt syfte är att gynna kultur- och konstbranschen, och Adas syfte är att se till att det finns jobb. Vi två tillsammans blir en sådan här plats. Alla är välkomna här, det gäller bara att ta på sig den mentala hjälmen.

Efter en snabb titt tar vi oss ut genom den, som det anstår ett museum, rejält tunga porten och stannar till på trappan som leder upp till entrén. Ted Hesselbom har varit verksamhetschef här sedan januari 2007. 

Tvekade du någonsin när du fick erbjudandet?
– Nej! Svaret kommer instinktivt, och han fortsätter: 
– Aldrig. Det finns bara ett designmuseum i Sverige och då kan man inte tacka nej. Så enkelt är det.

Borde det finnas fler?
– Absolut. Vi har redan öppnat upp en satellit i Lidköping, på Rörstrandsfabriken där. Min dröm är såklart att vi så småningom ska ha en filial i Stockholm. Det vore väl ändå den optimala fåfängan för Göteborg om vi kunde öppna en filial till ett Göteborgsmuseum i huvudstaden. 

Skillnaderna och inte minst likheterna mellan Sveriges två största städer, tillika två av Teds tre hemorter just nu, återkommer han till flera gånger under vår promenad. 
– Så här tänker jag:  Man kan översätta Stockholm och Göteborg med två jeansmärken. Göteborg blir då självklart Nudie. Ekologiskt, lokalt och ”gött”. Stockholm däremot får bli Acne. Kyligt, snyggt, stramt och lite wannabe. 

Vi vandrar neråt mot Hamngatorna och passerar Teds hemmakvarter här i Göteborg. Han och sambon har lägenhet här, i Stockholm och i Paris och strävar efter att dela sin tid någorlunda lika mellan alla tre för att, som han säger, motarbeta lokal patriotism. 
– Alltså, förstå mig rätt, jag gillar att gynna det lokalproducerade ur ett ekologiskt perspektiv, men får mycket inspiration från att leva på flera ställen. Men visst, jag trivs i Göteborg. Jag hade bott i Stockholm jättelänge när jag fick frågan om jag ville ta det här jobbet och jag var liksom trött på allt. Trött på stan och uttråkad på allt och tänkte att Göteborg, hur illa kan det bli? Göteborg har alla delar av en storstad, men i miniatyr. Här är det småstadsmysighet slash social kontroll som gäller. Det är både och, liksom. 

Vi går in genom dörren till Engelska Tapetmagasinet och möts av en hel värld av färger, mönster och textilier.
– Det här är den roligaste delen, säger Ted och leder in till tygavdelningen. 
– Här inne har de helt fantastiska tygsamlingar från hela världen. Titta här, säger han och bläddrar i raderna. Det här mönstret är ju bara helt fantastiskt. 

Ted har tidigare jobbat som reklamare inom mode och har onekligen en stor passion för kläder och textil. 
– Just nu fixar vi till Japan-avdelningen på museet och då har jag funnit mycket, både inspiration och kunskap, här bland tygerna.  Genom att studera mönstren här kan man lära sig mycket. Dessutom fungerar de här tygerna ofta som fantastiska tids-crossovers. 

Lika snabbt som vi svept in i butiken är Ted på väg tvärs över gatan för att visa sin favoritklädaffär. 
– Jag kollar så klart mycket mode på nätet och rör mig ofta utomlands, men om jag vill se det senaste här hemma så går jag hit, säger Ted och bläddrar bland nyinkomna jackor, väskor och chinos inne på ABCD.
– Första gången jag kom in i den här butiken köpte jag omedelbart en Gucci-klänning som hängde där, berättar han leende och pekar in bakom disken. Den åkte rakt in i museets samlingar. 

Och fler klänningar har det blivit i Röhsskas samlingar sedan Ted tog över ledarskapet. Alster från Gaultier, Coco Chanel och nu senast Vivienne Westwood finns numera att beskåda och beundra på museet. Men inköpen har inte gått omärkta förbi. 
– Det senaste inköpet, en bröllopsklänning från Vivienne Westwood för 560 000 kronor, har fått många att reagera med bestörtning, men egentligen är summan inget kostigt alls när det gäller inköp till ett museum. Det är bara så att det är så oerhört mycket mer politiskt inkorrekt att köpa in en klänning från en modeskapare av i dag än en silverpokal från 1700-talet för samma summa. Men jag vill ändra på det. Jag vill visa både gammalt och nytt. Det är först då man kan tala om samlingar och visa på utveckling. 

Hur viktig är inredningen i en butik för dig?
– Hallå? Har det betydelse var du sitter och äter din mat? Självklart är det så att inredningen förhöjer upplevelsen och intrycket. Som här till exempel. Jag älskar hur de har byggt in den här fyrkantiga konstruktionen mitt i rummet. Hur de har lyckats få till ett modernt element i inredningen utan att för den skull alls förstöra rummets karaktär.  

Och just det här med att förädla och förändra utan att förstöra verkar ligga Ted varmt om hjärtat. Inne i designbutiken Krypton Form fastnar han vid en nyproducerad porslinsserie från Royal Copenhagen och berättar entusiastiskt om hur bra tekniken som används för att designa serien är. 
– Här har man verkligen lyckats. De har tagit ett klassiskt mönster och spridit ut det lite hur som helst. Skapat en ny produkt med hjälp av och med inspiration från det gamla klassiska. Royal Copenhagen är det skandinaviska designföretag som just nu är duktigast på att förnya sig och sitt kulturarv, tycker jag. 

Som ett lyckligt yrväder far Ted fram och tillbaka i den lilla vackra butiken. Han stannar till vid den vita lutande vägghyllan Libri, formgiven av Michael Bihain, från Swedese. 
– Kolla här, ytterligare ett bevis på bra användbar design.Den här butiken är dessutom ett bra exempel på hur man kan motverka den modernistiska moralism som ibland råder inom kulturkretsar. Här har de lyckats bra, säger han och visar glatt på den blänkande, glittrande kristallampan 1050 bit, formgiven av Göteborgsbaserade Jerker Andersson. 

Vi vandrar vidare genom stan och Ted fortsätter att peka ut sina favoriter, klassiska konsthantverksbutiken Lerverk. Det alltid lika tätbefolkade trendkaféet BarCentro, dit Ted går mest för att spana in vad som verkar gälla bland dem som tycker sig ha koll just nu. Och inte minst den franskinspirerade bistron Park Aveny Café, eftersom den påminner honom om hemmen både i Paris och Stockholm. Enligt Ted är restaurangen precis så nära Stockholms Sturehof man kan komma i Göteborg.

Ted var inredningsintresserad redan som barn. 
– Jag minns glädjen när jag fick lov att välja möbler på Ikea till mitt pojkrum för att möblera det själv.  

Och om hur han vid ett tillfälle fick lov att själv välja färg för att måla om väggarna i sitt rum. Han valde knallgul. 

– Jag minns att mina föräldrar till och med blev ovänner kring det där. Pappa tyckte inte att man kan ha gula väggar. 

I dag är det få som ifrågasätter Teds val av färg på väggarna. Ett stenkast bort från Krypton Form ligger stilrena, något stramare butiken Norrgavel dit Ted nu styr stegen.
 – Vad som är bra här är att både nytt och gammalt möts. Här hittar man både nordiska klassiker och nya saker som dessutom inte är alltför dyra. De tar in en del nytt och roligt här och vågar satsa lite friskt, säger Ted och griper tag i en trearmad vit, grovt utsnidad träljusstake, designad av Jens Fager för Muuto. 
– Som den här till exempel, konstaterar han. Jag blir alldeles matt av hur genialisk och enkel och vacker den är. Känn på ytan. Raw heter den till och med. 

Han placerar kandelabern på ett glasbord med noggrant svarvade, mjukt slipade ben i en matt finish, och glädjen över hur de båda kontrasterna möts, det grovhuggna i ljusstakens design bredvid de stilrena mjukt slipade bordsbenen under glasskivan är talande för hur Ted attraheras av kontraster och motsättningar. Hur de kompletterar varandra. Precis som nutida klänningar och dåtidens ovärderliga silverpokaler.