När arkitekten Jonas Bjerre-Poulsen flyttade ut på landet med sin familj fick han samtidigt möjlighet att bo med sina bästa vänner. I den gamla fiskarstugan i Vedbæk utanför Köpenhamn har han förenat husets gamla själ med modern tidlöshet

Då Jonas Bjerre-Poulsen första gången stod i den gamla fiskarstugan med små mörka rum, ett nedslitet kök med korkmatta, obehandlade trätak, gulnade golvbrädor och gröna väggar såg han genast möjligheterna.
– Huset var i perfekt skick – sett med mina ögon. För det gav oss massor av möjligheter att sätta vår egen prägel och slippa betala dyrt för något nytt som vi i alla fall inte skulle tycka om i längden.

Och Jonas gillar att sätta sin egen prägel på saker och ting. Som utbildad arkitekt och designansvarig för Ole Palsby sedan många år kan han faktiskt inte låta bli. Huset i Vedbæk är hans tredje hem där han har kunnat prova och experimentera med alla sina egna idéer.
– Redan första gången jag besökte huset föreställde jag mig hur det skulle kunna bli.

Det viktigaste för mig var att rensa rummen från allt överflödigt men samtidigt bevara husets själ. Det är en svår avvägning.

Processen med att sätta i gång ombyggnaden gick fort. Jonas och hans fru Christine hade redan sålt sin bostadsrätt och hade därför bara en månad på sig att göra sitt nya hem beboeligt.
– Jag gick upp tidigt varje morgon för att jobba med huset några timmar innan jag åkte till ateljén – och fortsatte sedan på kvällen efter jobbet. När Christine blev gravid ökade både motivationen och tempot ytterligare några snäpp, berättar Jonas, som samtidigt erkänner att budgeten rann i väg lite väl mycket.

– Jag hade nog föreställt mig att pengarna skulle räcka längre, men de gick snabbt åt till oförutsedda utgifter för osynliga detaljer som el och vattenrör. Pengar jag hellre hade velat använda till mer designade detaljer.

Det viktigaste för Jonas var att skapa mer ljus och rymd, renare linjer och bättre sammanhang mellan rummen. Det gjorde han till exempel genom att riva hela köket och skapa en fristående köksö. Spisen är inbyggd i väggen bakom, medan diskhon är placerad i köksön.

– Jag har bytt plats på vatten och spis. De typiska samtalsköken med en köksö i mitten är faktiskt inte så samtalsvänliga när man tittar efter. Omkring 70 procent av arbetet i ett kök sker vid bänken och diskhon. Därför är den bästa placeringen av dem ute i rummet. Där kan man förbereda måltiderna tillsammans, och ändå ha ögonkontakt med sina gäster. Det främjar alltså den sociala samvaron, samtalet och estetiken.

En annan stor vinst i Jonas nya liv i fiskarstugan är samvaron med bästa vännen sedan sjunde klass, Peter, och hans familj. Sedan en tid tillbaka delar de på huset.

– Det var det där klassiska att vi gärna ville flytta ut från stan när vi fick barn. Samtidigt ville vi ju inte sitta själva ute på landet, långt från vännerna. Så vi beslutade att vi skulle hitta en lösning tillsammans där utrymmet var stort nog att rymma våra två familjer i samma hus.

De tittade på 20-30 olika hus, ofta stora villor där de skulle rymmas i var sin villalägenhet. De var precis på väg att skriva under kontraktet på en röd villa när de snubblade över den gamla fiskarstugan från början av 1900-talet med två helt separata bostäder.

– Christina ville inte ens åka i väg och titta på det. Vedbaek låg alldeles för långt ut och dessutom var bilderna från mäklaren långt ifrån charmerande. Men jag och Peter tog oss ut dit bara för att kika lite ändå.

Och det var tur det, för när Jonas öppnade den svartmålade grinden blev han överväldigad.

– Vi tittade in i den mest förtrollande vinterträdgård. Det var en kall dag. Allt var täckt av snö och det bleka vinterljuset kastade ett magiskt sken över den frusna trädgården. Jag blev helt såld på stället trots att jag inte hade hunnit in i huset ännu.

– I dag är vi glada att vi inte valde att bo i flerfamiljsvilla där vi skulle vara tvungna att bo ovanför eller under någon annan. Nu har vi två helt självständiga boenden men på samma grund, i samma plan, och det är mycket mer praktiskt och funktionellt.

Jonas har efter en tid av fast jobb hos Ole Palsby nu öppnat egen arkitektbyrå. Tillsammans med sin tidigare kollega Kasper Rönn arbetar han med arkitektur och interiörer för både butikslokaler och privata hem.

– Ett hem är ett mycket avancerat maskineri. Utöver att det ska tillfreds-ställa en rad vardagliga och funktionella behov formar det ramar för hur vi lever och tänker. Arkitektens inverkan på både vårt mentala och sociala liv är mycket större än vad de flesta tror. För mig är det viktigt att analysera precis hur man utnyttjar de enskilda ytorna i hemmet så att inredningen följer den vardag som man vill ha med sin familj.

Jonas ville till exempel skapa sammanhang mellan ute och inne. Det har han bland annat gjort genom att bygga om köksfönstren till dörrar så att man har utgång direkt till trädgården.

– Jag ville gärna låta uterummet få komma in i köket, och den ursprungliga planen var att ha ett stort glasparti med dörr. Men det kom en trädstam i vägen så det fick bli en kompromiss.

Från tidig vår till sen höst står dörren alltid öppen och låter trädgården bli en naturlig del av livet i köket. Att björkpollen och löv också flyger in bekymrar inte familjen. Det är skönt att naturen rent bokstavligen kommer in i rummet, tycker Jonas, som också njuter av naturen från badkaret på övervåningen. Här har han byggt ett badrum för njutning och avkoppling i en förlängning av sovrummet, elegant placerat bakom skjutdörrar. När man ligger i badkaret kan man både se fåglarna hoppa runt på björkgrenarna och prata med familjen som ligger och vilar i sängen.     

– För mig är det viktigt att hemmet är en plats som inbjuder till lugn och ro. I en värld med så mycket kommunikation och så många visuella intryck är det skönt att kunna luta sig tillbaka till en liten avgränsad värld där ögat, kroppen och sinnet kan vila. Det ska helst inte vara för många saker som pockar på uppmärksamhet. Därför gillar jag lite tidlös och anonym design som har en långlivad kvalitet i form, funktion och material. Hos mig ska det vara människorna och maten som står i fokus, inte möblerna, inredningen eller arkitekturen.